Freesby

Nu kommer jag att börja skriva små anekdoter. Kan vara historier, händelser, fantasier, beskrivningar, tankar, vad som helst.
Och jag har bestämt att bara skriva "av mig". Skriva det som kommer.
I fredags var det den årliga och vårliga utflykten med jobbet.
Vi kastade bl a freesby. Inte jag, för jag är så dålig på det. Fast jag gillar att se på andra när de kastar. Är fascinerande på nåt sätt.
Till den lilla anekdpoten.

På Ios för mång år sedan umgicks jag med min bäste utländse vän på den tiden; Francis Chalanset. Psykolog. Och Hans bror Jean-Louis, jurist. Båda extremt intellektuella. Typiska fransmän. Bara snackade hela tiden. Långa utläggningar. Ofta lite hektiskt.
Men på badstranden förvandlades de till barn. Bort försvann det intellektuella. Plötsligt var det bara sololja, krämer, drycker m m som gällde. Och freesby!!
De var helt galna i att kasta freesby. Här kom det intellektuella tillbaka. De "värderade" och graderade olika freesbys. De vägde dem, testade plastmaterailet, allt blev till en hel vetenskap. Och sen kastade de också. De kastade mycket bra. Och så hånade de mig för att jag kastade så dåligt. Men på ett snällt och juste sätt. Faktum var att de älskade se mig kasta. De tyckte det var så roligt. De fick sig ett gott skratt. Så de ville alltid ha mig med. Omvänd glädje på nåt sätt. Och även om jag var hånad så var det med värme och vänskap. Så det kändes bara roligt.
Två intellektuella fransmän som älskade att fördjupa sig i freesbyns värld.
Det var dagens anekdot.