En gång hippie, alltid hippie

Jag växte upp i 60-talet. Under de inflytelserika år, de år då man påverkas allra mest, mellan
14-18 år revolutionerades världen. Vi talar om 67-71. Parisupproret, Pragvåren, Vietnamkriget, vänsterns framväxt, Beatles och hela popgenerationen, Woodstock, musikexplosionen, ungdomens roll i samhället förändrades helt etc etc.
I denna utveckling fanns hippien och hippierörelsen. Som en blandning av människor som ville vara outlaws, progressiva, gröna vågare och ekologister, politiskt korrekta till vänster, musikflummare, drogfixerade etc. Allt rymdes inom vad som kan kallas vara en hippie.
Jag kände en stor tillhörighet till denna "rörelse". Inte så mycket jag själv utan mer vad jag ville vara. Hippierörelsen blev mönstret, förebilden, det man beundrade.
I många avseenden var jag eller blev jag själv hippie också. Musiken var central, livstilen bidrog.
Under mina 10 år på Ios fick hela hippierörelsen sin fulländning. Där var det " hippieliv".
Jag var mycket Danmark under denna tid. Danmark var verkligen hippieland. Det kan man märka än idag, det finns mycket spår av det kvar.
Jag kan än idag känna hur jag rent emotionellt ( fast ganska irrationellt) trivs bäst i denna numera avsomnade rörelse. Här fanns värmen, vänligheten, det mänskliga i centrum, ofta väldigt fina människor som ville väl. Här fanns även politiken och ekologin och inte minst musiken. Egentligen allt det som jag värdesätter både i samhället och hos människor och vänner.
En gång hippie, alltid hippe.... kanske