Våren 1967. Beatles ska släppa sitt nya album , det s k Sgt Pepper albumet.
Detta album som såväl då som än idag anses vara hela populärmusiken ultimata mästerverk.
Totalt nydanade i sin tid, bildande av en ny era inom popmusiken och tillika ett antal låtar som var och är fantastiskt bra. Dessutom ett helhetskoncept som även Beatles blev först med att inför. Det är svårt att säga vad de INTE var först med. Helhetkonceptet bestod i ett tema, ett omslag som definitivt matchade temat och ett slags statement i tid och rum som inte går att ta på ,men som bara finns där. Sgt Pepper helt enkelt.
Det fanns då en affär i Malmö som hette Rollis. En skivaffär för musikälskare, de inbitna nördarna. Rollis låg vid Lilla Torg, ungefär där Mellow Yellow ligger idag.
Rollis sa att de skulle släppa Sgt Pepper först i världen, före England. De hade en direktimport ( vilket är sant) och att de hade ordnat så att de skulle bli först. Jag vet inte om det är sant. Trots deras kontakter tror jag inte det. Men då, 1967, trodde jag givetvis på det. Och man kunde förbeställa skivan, vilket jag gjorde. Då fanns det två val: beställa i stereo eller i mono. Stereo hade börjat komma , men min skivspelare klarade inte stereo så jag fick beställa i mono.
Jag var nr 262 på beställningslistan. Dagen då Rollis fick skivan var vi många hundra i kö på Lilla Torg. Och jag har alltså det 262:andra exet sålt i världen av Sgt Pepper om ryktet stämmer?
Sen var det en enorm resa att ta sig igenom plattan. Först blev jag besviken. Här är ju inga melodier. Beatles viar ju så kända för att vara melodiösa. Detta lät ju mest konstigt. 2 låtar var kanske bra. På Beatles tidigare skivor var det nästan alltod 10 av 12 låtar som var bra.
Men jag var ju bara 14 år. Och efter ett antal lyssningar så vande man sig. Och upptäckte! Upptäckte vilka låtar det egentligen var och hur spännande denna platta blev , mer och mer för varje lyssning. Det dröjde inte så länge förrän jag sällade mig till kören av jublare.
