Att tycka synd om alla

Jag har en egenhet som är att jag tycker synd om så många. Både människor och djur.
Det kan handlar om att jag tycker synd om ngn för att något har hänt eller för att någon ser ledsen ut.  Eller för att jag vet att ngn inte mår bra, av olika skäl. Då kan jag både känna medlidande, empati och verkligen bry mig. Jag kan t o m tycka synd om en liten mus som tagit sin i i vår källare. Eller som vi nu har; en katt som olydig tar sig och äter upp Lizzies ( vår katt på Aglaiavägen) mat. Trots att det är en tjuv tänker jag att den katten kanske inte har nåt hem. Och ingen egen mat. Jag skulle t ex  kunna ha värdens största utskänkninghus  bara för att jag tycker synd om så många djur. Eller bryr mig, hur man nu vill se det.