De verkliga hjältarna

Det finns många hjältar. Egentligen tycker jag att de allra största hjältarna är de som på olika sätt bidrar till att samhället fungerar varje dag, i vardagen. Städerskan, fritidspedagogen på dagis, fabriksarbetaren, busschauffören, dataoperatören, sjukvårdsbiträdet osv osv. Dessa vars arbete sällan värdesätts eller ens får någon uppmärksamhet. De märks först om de inte gör sitt jobb. Dessa är de verkliga hjältarna!
Sen finns det personer som på ett alldeles extraordinärt sätt bidrar eller hjälper till i en konkret situation. Och gör det utifrån en övertygelse och ett mänskligt patos som gör att de plötsligt begår handlingar som ingen annan vågar. Jag tänker t ex på Harald Edelstam, Sveriges ambassadör i Chile under kuppen 1973. Han såg den brutala regimens framfart och han vek inte undan en tum. Istället öppnade han dörrarna till svenska ambassaden för flykingar och familjer som flydde undan tortyr och skräck. Och han såg till att de kom ut ur landet och fick en fristad i
Sverige. Han tog t om över Kubas ambassad när den anfölls av regimen och utropade den till en svensk ambassad. På så sätt fickk ambassaden ett immunitetskydd och kunde inte längre anfallas.
Trycket mot honom blev till slut för stort och han utvisades själv ur Chile. Men då hade han hjälpt en lång rad av människor. Hans gärning satte stora spår i Chile, i Latinamerika och i hela världen.
Än idag hyllas han av massorna i Latinamerika. I Urugays huvudstad Montevideo finns ett torg uppkallat efter honom. Och hans dramatiska insats i Chile har filmatiserats i filmen med namnet "Svarta Nejlikan" med Michael Nyqvist i rollen som Harald Edelstam.

En annan hjälte av närliggande kaliber är Jan Eliasson. FN-ambassdör i många år med en lång meritlista i fredsförhandlingar mellan Iran-Irak, i Somalia, Sudan etc.
En ypperlig diplomat, knivskarpt intelligent, alltid saklig samt har egenskapen at framföra sina åsikter och handlingar i en trevlig och övertygande framtoning.
Hans största insats var att han lyckades evakuera nästan 5000 svenskar från Libanon på mycket kort tid under det korta kriget mellan Israel och Hizbollah i Libanon. På ett nästan mirakulöst sätt tog han sig an uppgiften och utförde den med bravur.
Idag driver han rörelsen Water Aid. En sjättedel av jordens befolkning har inte tillgång till
vatten så at det ens täcker dagsbehovet. Vatten är kanske den största bristvaran av alla, fast ingen uppmärksammar det. Därför har Jan Eliasson på ålderns höst dragit igång detta stora projekt. 69 år gammal och fortfarande hungrig på att förbättra världen för mänskligheten.

Dessa är de verkliga hjältarna, vardagshjältarna och de som på ett synnerligen dramatiskt sätt
hjälpt många människor i en nödsituation, ofta med stor egen risk.

Nu har jag gjort bort mig - igen! Bortgörelse på flygplan

Jag har ju altid hamnat i bortgörelsesituationer och ständigt gjort bort mig. I hela mitt liv.
Detta tycks fortsätta.
Häromdagen flög jag till Stockholm. Jag åkte med ett mycket tidigt morgonplan.
Jag var väldigt röt och ville bara sova. Jag brukar kunna få en 45 minuters sömn på
flyget till Stockholm. Ofta är det dessa 45 minuer som avgör om jag ska orka hela dagen eller ej.
Så slog jag mig till ro och lyckades somna in. Men vaknade efter en kort stund. Jag tyckte det var kallt. Jag är ju väldigt känslig för kyla. Så förstod jag så mycket, trots att jag var så trött, att det där luftinsläppet som finns ovanför varje sittplats var på. Alltså att det sipprade luft ur den.
Denna brukar jag bara ha på om det är väldigt varmt i planet. Nu var det uppenbart så att den var påskruvad innan jag satte mig i planet, men själva ventilationen gick inte igång förrän planet
började flyga. Så kan det vara ibland.
Hursomhelst så tänkte jag att den måste jag skruva ner i nolläge. Sagt och gjort! Trodde jag.
Men i stället börjar jag skriva på läslampan som sitter bredvid luftreglaget. Och jag skruvar och skruvar och inget händer. Varför blir det inte mindre luftflöde tänkte jag?
Trött som jag är märker jag inte att jag skruvar på lampan. Och till sist har jag skruvat av lampan, som trillar ner. Herregud, vad har jag gjort. Det satt ingen bredvid mig, gudskelov, men
väl bakom. Och de undrade nog vad håller han på med? Han skruvar av lampan?
Bortgörelsen var gjord. Jag lyckades skruva dit lampan igen, stänga av luftreglaget och sova vidare. Men undrar vad de andra i planet tänkte?

Citronvand

Min far älskade att åka till Köpenhamn och allra helst Tivoli. Han ville gärna åk dit med mig.
När min far tog med mig till Tivoli som liten, så var det bland det bästa jag visste.
Än idag älskar jag Tivoli, som jag tycker är en underbar plats.
Lustigt nog är det som jag minns mest från våra Köpenhamnsturer en dansk dryck: citronvand.
Citronvand är en läsk med citronsmak. Synnerligen god. Den fanns inte i Sverige på den tiden.
Man kunde bara få den i Danmark. Sedermera dök det upp en svenk motsvarighet kallad Citronsoda, som Apotekarnes tillverkade. Men den var inte alls som citronvand.
Citronvand från Danmark var nåt speciellt och det är det fortfarande.