Rädd för döden

Om det är nåt jag är rädd för är det döden.
Jag kan ibland ha mardrömmar om hur jag ska dö. Drunkning, kvävning,
överkörd.
Varför är jag så rädd för döden?
Det klyschiga svaret är ju att jag älskar livet.
Men jag tror det är mer att det är så mycket jag vill göra och att jag för det
mesta brinner av energi. Brinner av intresse för så mycket. Jag tycker så många saker är intressanta .
Mycket mer än vad många känner mig som.
Mitt inre brinner för så många saker.
Det är nog därför döden är det största hotet mot denna glöd.
Jag lever med glöden.

Akropolis

Det finns vissa händelser i mitt liv som kan betraktas vara ganska avgörande.
Då bortser jag ifrån så pass stora händelser som då jag träffade Tina, eller när barnen kom till.
Utan tänker mer på slumpmässiga händelser som fått en mycket stor betydelse för hur jag levtm vad jag gjort etc etc. Jag har t ex redan berättat hur jag började på Amalthea som ett halvårsvikariat och nu har jobbat mer än 30 år i musikbranschen..
Men det finns fler. Som t ex det jag strax ska berätta, "Akropolis", eller den mycket betydande händelsen som jag kallar "Buss 35" ( kommer)

Akropolis 1976. Jag var i Grekland för första gången. Hade blivit avlurad pengar i red light distrikt p gr av att jag var helt ovetande, dum och naiv( har jag berättat). Men träffade 2 trevliga tjejer från Malmö, där jag sedermera behöll kontakten under flera år med en av dem (tyvärr ingen aning om var hon är nu). Vi tre umgicks några dagar i Aten och hade rysligt roligt tillsammans.
En kväll gick vi upp på Akropolis, som är väldigt vackert på kvällen när det är upplyst.
Vi satt där på klipporna i mörkret.
Plötsligt hör en av tjejerna en röst i mörkret och hon utropar Pierre! Pierre var kusin till en fransman som hon hade varit tillsammans med föregående år på Ios. Hur kunde hon identifiera hans röst där mitt i mörkret? Vilken slump.
Plötsligt så befinner jag mig med 2 tjejer och en fransman.
Och de ska till Ios. Jag visste inget om nånting. Ios, vadå Ios.
Kom dit sa hon, Jeanette som hon hette.
De reste iväg och jag stannade ensam kvar i Aten.
Efter några dagar bestämde jag mig för att resa till Ios. Jag visste ju att Pierre och tjejerna var där.

Detta möte denna kväll på Akroplois i juli månad 1976 skulle för alltid ändra mitt liv. Plötsligt
fick jag ett andra hem; Ios. Plötrsligt fick jag en fransk vän, Pierre, som sedermera utmunnade i att jag fick många franska vänner och i många år åkte till Paris. T om "jobbade" där.
Samt att jag fick minnen med mig för livet, som lyser upp tillvaron än idag.

Speciella uttryck

Min far hade många speciella uttryck. Vissa av dem har jag bara hört från honom och aldrig nån annanstans. Han var ju för övrigt mycket speciell på många sätt.
T ex sa han ibland när man kom hem ; "hej svejs i lingonskogen"
Lingonskogen? Vad är det egentligen. Finns det speciella lingonskogar.
Och varför koppla det ihop med att säga hej.
Ett ännu mer märkligt uttryck för samma sak, dvs när någon kom eller hörde av sig;
"Hej du gamle käppkines". Käppkines? Vad är det? Och varför?

Men ganska roliga uttryck som alltid kan användas, så jag kanske ska säga till mina vänner: "Hej du gamle käppkines".

När jag var liten och körde buss

Jag har alltid varit intresserad av infrastruktur. Bussar, tåg, spårvagnar, hur människor reser och tar sig från en plats till en annan. Vet inte varför, men det har alltid funnits där. Ett tag tänkte jag också börja studera kulturgeografi, som ju handlar bl a om infrastruktur och samhällsplanering m m.
När jag var liten hade vi en ganska stor lägenhet. En gammal lägenhet med många konstiga utrymmen, gångar, skrymslen etc. Och här la jag upp olika "busslinjer" som tog mig från en plats till en annan i lägenheten. Och så kallade jag dem för 1:an, 8:an, 32:an eller vad som helst.
Sen hade min mor en slags gammeldags shoppingvagn på hjul som hon gick och handlade med.
Den var bar för då slapp hon bära. Hon hade tidigt problem med både arm och ben. Och det var på den tiden man kunde ta väskor med isg in i livsmedelaffärer. Idag måste de ju kolla allt sånt vid utgångarna och man ska helst inte ta med sådana in.
Men denna vagn passade utmärkt för mina "bussfärder". Så där körde jagomkring på mina olika "linjer". Outtröttligt. I timmar. Mina föräldrar var ibland förskräckta, men jag roade mig.
Och variationerna med olika busslinjer var många.