Det finns många personer jag riktigt högaktar. Bland dessa finns det en person som jag
skulle vilja tillskriva de vackraste ord jag kan hitta. Eftersom hon troligtvis inte
kommer att läsa det här så kan jag ange hennes namn. Dessutom skulle hon sannolikt bli
glad om hon fick läsa det jag skriver.
I många år bodde jag på vandrarhemsliknande pensionatet PapaAntonios på Ios.
PapaAntoni var en snäll, åldrande man, som inte arbetade så hårt längre. Hans fru hette
Lili. Lili var en av de snällaste mest godhjärtade människor jag har träffat. Hon ställde upp
för sina gäster på etrt osedvanligt uppoffrande och hjärtligt sätt. Hon var givetvis en kuvad
kvinna i ett patriarkaliskt samhälle och hennes roll var ju därmed tydlig. Men hennes hjärta
kan ingen ta ifrån henne. Hade hela världen bestått av människor som Lili hade det sett
annorlunda ut. Lili tog hand om alla, hjälpte alla, servade alla och slet som ett djur för att hinna med dagens göromål.
Hon var gammal redan första gången jag träffade henne på 70-talet. Enligt uppgift lever hon än som än äldre kvinna på Santorini och har god hälsa.
Lili kommer för alltid att leva inom mig som en verkligt stor människa.