Barnkultur

Jag har alltid varit intresserad av att skriva musik för barn. Jag tycker det är så kreativt att skapa för barn - och med barn. Har även gett ut en del barnskivor på mina olika skivbolag. Jag har skrivit en del kortare barnmanus , typ sagor för barn, som bara ligger i byrålådan.
Och även gjort lite musik. Kanske ska jag satsa på barnkultur en dag.

Gondolens historia i Malmö

Gondolen var en pub/restaurang i Malmö som fanns under 60-70-80 talet.
Den låg där rest Atmosfär ligger idag, på hörnet Fersens väg och Storgatan.
Det var ett riktigt B-ställe. Inte särskilt trevligt och allmänt väldigt stökigt.
Inne i lokalen stod ett piano. Efterso det var trångt så blev det så , under kvällarnas gång,
att någon satte sig på pianolocket. Ganska naturligt när det är ont om plats. Då hördes ägarinnans röst genom hela lokalen: "Sitt inte på pianot". Hur bullrigt det än var så trängde hennes röst igenom både märg och ben.
I slutet av 70-talet drabbades många Malmökrogar av indragna alkoholtillstånd. Myndigheterna införde nya regler och det skulle vara balans mellan hur mycket mat man sålde och hur mycket folk drack. Detta slog hår mot ställen där drickandet var den överlägsna vinnare. Som t ex för ställena Bullen ( Två Krögare) och Chinatown ( La Couronne idag). Just dessa två ställen , Bullen och Chinatown, var stora vattenhål för utelivsmänniskor. Nästan centralpunkter om man inte ville gå på lite finare ställen eller rena ölhak som Centralens Pub och Sir Tobys ( som fortfarande finns)
När Bullen och Chinatown fick indraget alkoholtillstånd blev många "hemlösa". Då började alla gå till Gondolen. Gondolen fick ett uppsving av sällan skådat slag. Vips så hängde alla där.
Och hon skrek var femte minut "sitt inte på pianot".
Dock blev uppsvinget ganska kort och Gondolen återgick till son normala tillvaro för att senare försvinna som pub.

Leksaksaffären i Cannes

Varje år reser jag till Cannes för en mässa. Det har jag gjort i 25 år. När mina barn var små så gällde det alltid att få tid och springa i leksaksaffärer. Det var ju helt tvunget att ha något med sig när jag kom hem och det ville jag också. Jag hittade ett favoritställe. En afför med verkliga kvalitetsleksaker, bra märken och så. Och varje år gick jag dit och varje år hittade jag alltid nåt nytt som kunde passa ( och det var minsann inte lätt alla gånger).
Nu ser jag att denna affär har slagit in. Det var synd på en bra affär.

Jultidningar

När jag var sådär 10-12 år så skulle jag tjäna lite pengar inför julen. På den tiden var det vanligt att man skulle sälja jultidningar. Jag vet inte om detta fenomen finns kvar fortfarande.
Men man gick runt ocj ringde på för att sälja in tidningar, eller rättare sagt ta upp en beställning. Sen skulle man skicka in vad man hade spålt och gå ut och leverera tidningarna några dagar före jul. Allt var provisionsbaserat.
Jag misslyckades totalt. Tror jag sålde en tidning till en gammal dam som bodde våningen under oss. Och hon köpte bara för att hon tyckte synd om mig.
Nej, sälja jultidningar var ingen hit.

Djurliv

Jag har alltid älskat djur. Djur är en del av oss människor.
Som liten hade vi alltid undulat hemma. Och jag hade själv en undulat i vuxen ålder. Hund skulle jag vilja ha , men det har inte passat in i mitt liv så här långt.
Nu har jag 2 katter, eller nästan 3 med grannens katt som ofta söker sig in till oss.
Det sägs att djur gör människor lugnare, mer harmoniska och inte minst; medmänskliga.
Jag kan bara instämma. När jag är med mina katter ( och även med andra djur t ex hundar som jag känner) så blir jag så lugn och behaglig till mods.

Min kusin bortgången

Idag begravdes en av mina kusiner i S:t Olofs kyrka i Skanör.
Förutom hans bortgång påmindes vi om den fruktansvärda livstragedi han drabbades av.
Vid dryga 20 års ålder skulle han hoppa från brygga i Höllviken. Han var glad för att bada och dyka. Någon tid innan hade kommunen gjort ett arbete under bryggan och glömt ta bort en påle under vattnet.
Min kusin råkade dyka rakt på pålen med nacken. Han blev omedelbart förlamad i hela kroppen för resten av sitt liv.
På en sekund förändrades hans livsförutsättningar i bästa ålder.
Från denna dag kunde han inte göra något mer själv. Han fick ha hjälp 24 timmar om dagen med allt.
Ett sådant öde går inte att föreställa sig. Ingen förutom honom själv vet hur det känns.
Prästen vid begravningen som var en nära vän till honom , hade tydliga svårigheter att tala om denna händelse.
Trots denna förskräckliga händelse levde han ytterligare ca 40 år med gott humör, många vänner och blev med åren mycket beläst.

Begravningar

Under de senaste 10 åren har jag varit på många begravningar. Föräldrar, släktingar, vänner.
Jag minns hur min far sa att han sprang på begravningar alltid. Och det gjorde han.
Han hade ju ett alldeles enormt kontaktnät och hur mycket vänner som helst. Och han överlevde många av sina vänner. Själv trodde han ju att han inte kunde dö.
Begravningar kan man inte vänja sig vid. Det är bara hemskt. Ofta förtjusande vackert, berörande och stilfullt, men förfärligt.
Jag hoppas det inte blir för många framöver.

Lokal popbandstävling

För många år sedan, när jag bodde i Skanör på somrarna, så var vi ganska många i mitt gäng som kunde spela musik. En sommar bildade vi nån slags egen " Tio i Topp".
Det gick till så att vi fick framföra låtar live för vänkretsen och så fick alla rösta direkt.
Två band anmälde sig och ett tredje tjejband var på gång också. Jag själv var inte med i något av banden.
Det "stora bandet", Red Foxes, ville först inte ha mig med.
Jag startade då min solokarriär och körde själv istället. Gitarr och sång. Och ställde upp i "Tio i Topp". Det gick ganska bra om jag får säga det själv. Jag samarbetade också med det andra bandet, som jag tyvärr glömt namnet på ( alltså det som inte var Red Foxes). Efter ett tag ville Red Foxes ha mig med. Vi jobbade lite ihop och sedan blev det inte så mycket mer.

Jultomten

I många år var jag jultomte. Främst åt min närmsta vän på KF-lagret och hans familj, men även åt andra vänner.
Varje år lämnade jag vår julmiddag för att åka iväg till honom och agera jultomte där.
Det var roligt. Särskilt som barnen aldrig förstod vem jag var. Jag tror jag lyckades förställa rösten ganska bra.

Tillbaka

Till alla er som läser min blogg.
Jag är tillbaka efter ett uppehåll.
Från nu och framöver kommer jag att skriva
nya anekdoter och reflektioner. Håll utkik!