När jag spelade flygel mitt i natten

I min uppväxt lärde jag mig spela piano.
Och jag älskade det . Då som nu.
Jag är klassiskt utbildad, så det var en grundlig utbildning
under många år. Mina föräldrar hade ett gammalt slitet piano, men som dög bra ändå.
När jag började studera i Lund, och även flyttade dit, så uppstod ett problem.
Var skulle jag kunna spela piano. Jag hade ju inget eget piano och det var omöjligt att få plats med i ett studentrum. Visserligen kunde jag spela när jag hälsade på mina föräldrar, men det kunde gå långt mellan gångerna.
Jag hade ingen bra lösning på detta och tyckte det var verkligen tråkigt.
Men då fick jag ett tips. Jag kontaktade Musik institutionen vid Lunds Universitet, som då låg precis invid gamla AF. Där hade de träningslokaler för alla tänkbara musiker.
Och jag lyckades få lov att spela där. Det enda villkoret var att jag enbart fick spela på tider
då institutionen normalt var stängt. I realiteten efter kl 22.00 på kvällarna, samt helgerna.
Jag fick t o m egen nyckel.
Så ibland på kvällarna kanske vid 22-23 tiden så cyklade jag iväg till institutionen. Och
det allra bästa var: här var det inte piano utan en flygel! Det är stor skillnad på flygel och piano. Vilken känsla, vilken kick. Här satt jag mitt i natten, mol allena, och spelade på en flygel.
Någon gång var där en saxofonist som övade i rummet bredvid, så vi fick stå ut med varandra.
Men känslan av att sitta ensam med en flygel mitt i natten var fantastisk. Och den hjälpte mig att hålla mitt spelande vid liv.