Mörkrädd

Jag har alltid varit mörkrädd. Lite bättre har det blivit på senare år.
Men jag minns särskilt när vi bodde i Skanör på somrarna.
Vårt hus låg på en enslig väg. De sista 400 m var helt mörka, utan ljus.
Jag kom ofta hem sent på kvällen när det var mörkt.
Och varje kväll var jag så rädd , så rädd.
Jag cyklade alltid ( nåt annat skulle jag inte våga).
Så jag tog sats. Och cyklade det fortaste jag kunde. Rusade in genom grinden, ställde cykeln mot huset och rusade in.
Det tog ca 1 minut och denna minut var lika lång och obehaglig varje gång.