Slottstaden

Ibland reflekterar jag över varför vissa påverkar en starkare än andra. Trots att logiken säger annorlunda. Ett väldigt konkret exempel är mitt förhållande till Slottstaden i Malmö. Jag har alltid tyckt att detta är en vacker, trevlig och ovanligt luftig stadsdel. Med mycket grönutrymmen mellan husen och nära till Ribersborg. Ett synnerligen bra placerat bostadsområde och stadsdel. Hela min släkt på min pappas sida bodde och levde här. Men själv har jag endast bott här upp till 6 års ålder. Och därefter flyttade vi till Rundelsgatan mitt i city, vid Caroli City. Här bodde jag mellan 6- 18 års ålder. Hela min aktiva uppväxt där livet till stor del formades. Här är alla mina starka minnen av skolorna jag gick på, vännerna, kvarteren, typerna, miljöerna, affärerna etc etc.  Och allt detta är givetvis det som sitter djupt i mig och lever. Men trots allt så har Slottstaden en otroligt stark ställning inom mig. När jag befinner mig i Slottstaden, vilket är ganska ofta, så känns det som hemma. Eller hemma nr 2 i vart fall. Det är en bakomliggande känsla. Och rötter , hur de än uppstår , sätter oförutsägbara spår. Ibland relaterar jag detta till invandrare som helt tvingas lämna alla sina rötter, sitt land, ja allt. Jag har ändå möjligheten att besöka mina upptrampade spår varje dag om jag vill.