Ensam i Hamburg

Vid 20 års ålder och några år framåt reste jag mycket själv. Inte för att jag ville det. Jag har aldrig önskat ensamhet. Men det bara blev så.
Och oj vad jag kände mig ensam många gånger. Jag har ju ofta en stor ensamhetskänsla. Förr kanske lite av att vara ensam , rent fysiskt, men mest ensam inåt mig själv. Ensam i mig sjäkv. Den känslan har jag haft hela livet och finns ständigt hos mig.
När jag nu reste själv så kände man både ensamhet och gemensakp. Ensamhet för att jag var just ensam. Gemenskap för att jag träffade många människor.
Ofta åkte jag Interrail. Och då hamnar man i Hamburg. Första bytet ut i Europa.
Vilken station. Stor, hemsk, smutsig. Symboliserar för mig ensamhet och alienation. Att vara liten i stora världen. Men likaväl en start på en resa mot okända mål.