Att åka buss och att vara rädd

Jag har alltid varit intresserad av lokaltrafiken, bussar, spårvagnar.
Ja, stadens infrastruktur gällande kommunikationer. Förr läste jag alla böcker om jag kunde hitta om linjedragningar från förr, förändringar, busstyper m m.
När jag var liten åkte jag runt på alla buss-och spårvagnslinjer. På sä sätt lärde jag också känna staden.
Min far stimulerade intresset. En dag sa han; "nu åker vi till buss stallarna".
Sagt och gjort. De låg på samma ställe som idag vid Celsiusgatan nära Rörsjöskolan.
Vi gick in där för det var helt öppet på denna tiden, tidigt 60-tal. Jag var lityen kanske 9 år. Och jag blev så rädd. Började skrika och gråta. Vägrade gå in.
Min far sa att det finns inget farligt. Men jag var rädd för att bli överkörd.
Hur mycket jag än var intresserad av bussar och busslinjer vågade jag inte gå in i buss hallen. Jag var så rädd så jag skakade i hela kroppen. Minns det som igår. Och minns hur besviken min far blev. Han ville ju att detta skulle vara något roligt för mig. Han gjorde ju detta för mig. Men vi fick lugnt gå därifrån.