Vi köpte en svartvit TV

70-tal. Kollektiv. Radikalism. Göra uppror. Var okonventionell.
Olika ord och uttryck som gällde i ett vänsterradikalt 70-talsklimat.
Jag bodde i kollektiv. Ett kollektiv med många likheter med det kollektiv som'Lucas Moodyson beskriver i filmen "Tillsammans". Slående likheter. Hans nedslag i tiden är i det närmaste perfekt. Men han var barn i ett kollektiv. Jag var vuxen. Jag hade valt att bo i kollektiv. Det hade inte Lucas.
Vi var ett ovanligt kollektiv på många sätt. Till skillnad från de mest puritanska och rättlärda hade vi våra avvikelser på fel håll sett enligt tidens tecken.
Vi hade TV. En svartvit. Egentligen skulle man inte ha TV. Då var man renlärig, precis som kollektivet i "Tillsammans". En dag gick vår TV sönder. Jag jobbade då på KF-lagret. För en vanlig arbetare var kollektiv något mycket konstigt. Ja, det var de för de flesta. Än konstigare var att vi hade en svartvit TV , när hela svenska folket hade gått över till färg-tv. Nu hände det mest absurda av allt.
Vi beslöt i mitt kollektiv att inköpa en ny TV. Men även denna gång en svartvit.
Det var nu svårt att hitta svart vita TV-apparater. Men vi lyckades hitta en till slut.
Jag berättade detta för mina arbetskamrater på KF-lagret. Häpnade och förstummade fick de nyheten att vi hade köpt en ny TV - en svartvit. Det gick över allas förstånd.
Kunde inte 7 människor ha råd att köpa en färg-TV tillsammans.
Jag och mitt kollektiv förblev annorlunda i andras ögon - än mer.