Att mötas på en plats man inte önskar att man är på

Jag befinner mig på barnakuten i Malmö. Min son har drabbats av epileptiskt anfall.
Jag önskar att jag aldrig varit här och aldrig varit med om detta.
I väntrummet intill röntgen sitter en person, en man i medelåldern. Han har blivit gråhårig, jag har ännu klarat mig. Jag känner igen ansiktet. Kan inte placera det.
Min minnesdator börjar jobba och vips! Efter 10 sekunder kommer det. Jag tror han tänker samma sak. "Den där mannen känner jag igen, men varifrån?".
Jag samlar mod och kännert att jag måste fråga, för han är FÖR bekant:
"Är det inte Tengryd?" "Jovisst", svarar han och kontrar " och du är Torbjörn Sjöö?". Lite svävande på förnamnet alltså, men det är förlåtet. Jag har ju ett ovanligt förnamn också.
Så börjar vi prata. Vi var med i samma SSU-klubb för väldigt många år sedan.
Han var ordförande och jag var kassör. I SSU Husie. Vi var unga, riktigt unga.
Sedan lämnade jag SSU för att gå vänsterut. Men vi hade trevligt tillsammans i SSU.
Och han var trevlig.
Nu möttes vi på en oänskad plats - akutröntgen på UMAS! Jag med min son och han med sin fru. 35 år efter att vi drev SSU Husie.
Det har hänt en del sen dess.