Saturday Afternoon i Kalifornien

Jag har under flera år ägnat mig åt att göra en djupdykning i den amerikanska musiken
under senare delen av 60-talet. Främst den psykedeliska, flower-power eran som alltid intresserat mig och som jag själv var en del av. Jag har grävt under ytan och köpt på mig massor av skivor av både kända och okända band, främst från San Francisco och LA-området. Och det är en fantastisk resa. Så ypperligt tidsfärgad. Mycket politik, färgad av protesterna mot Vietnamkriget, kvinnofrigörelsen och ett allmänt radikaliserat politiskt klimat. Musikaliskt är det mycket experimentiellt, oförutsägbart, vackert och kantigt på samma gång. Musiken är ofta framsprungen ur stark drogpåverkan. Men tillsammans har denna musik och denna tid en sprängkraft utöver det mesta. Den talar till en! Det finns ett uttryck som är så starkt, oavsett om man gillar det eller ej. Och man behöver inte gå till Jimi Hendrix, Doors, Janis Choplin, Beach Boys, Crosy, Stills and Nash etc. Jag gör det också, men jag har gått ner en trappa. Och det är intressant.
Lyssnade till helt okända Saturday Afternoon med Jefferson Airplane.
Lördag eftermiddag - vad är det? En tid för relaxing? En tid att ladda upp inför lördagkvällens äventyr? En tid att vara med sig själv?

Hur såg en Saturday Afternoon ut i Kalifornien i sent 60-tal?
En arbetskollega till, mig som bott flera år i Kalifornien, berättade för mig att
i "Kalifornien finns det inga moln"!!
Så intressant och spännande! Det måste vara något speciellt. Särskilt en lördag eftermiddag. Hon trodde att jag verkligen skulle trivas i Kalifornien!