Två världar som möts

En journalist från Stockholm besöker Malmö. Det första mötet är Möllevången. Och dess utbud av internationella och exotiska såväl affärer som restauranger. Och prägel av att vara nån helt annanstans. Tankarna går osökt till MellanÖstern. Beirut eller så. En stad med stort och obegränsat utbud.
Vandringen bär vidare till Folkets park. Här blir mötet paviljonger från tidigt 1900-tal, små bersåer där arbetarfamiljer satt och åt söndagsmiddag, nöjesfält med en interiör från 1920-talet. Planeringar, vacker grönska, stora och smpå parkgångar.
Allt i en traditionell inraming som andas historia, men och trivsel och gemyt. Av svenskt snitt. Så som det är i Sverige. I det socialdemokratiskt styrda Sverige.
I ett Sverige som vill. Och det är mycket vackert.
Journalisten är förbluffad och höjer Malmö till skyarna. Hur kan samma stad inrymma denna spännande förvandling till ett Beirut, för att runt hörnet visa upp något riktigt genuint svenskt från tidigt 1900-tal. Kontraster som ger mersmak. Båda två.
Journalisten säger, detta finns inte nån annanstans, i vart fall inte i Sverige.
Och det är sant som han säger. Lika sant som att denna historien är helt sann.