Rösten på berget i natten

1976 var första gången jag reste till Grekland. Här finns en rad historier som jag ska återkomma till. Men efter en lång interrailfärd genom Europa så kom jag till Aten. Och på vandrarhemmet träffade jag Jeanette Heiner och hennes kompis Maria. Minns inte efternamnet. Vi blev kompisart direkt. Jag får lätt tjejkompisar, så har det alltid varit. Och det fungerar bra. Jeanette var lite flummig i mina ögon. Jag var ju "politiskt renlärig". Hon var sökande, intressead av mystik, österlandet, stenar och mycket annat. Men jag gillade henne. Och jag var absolut fascinerad av det andliga och mystiska i henne. Det dolda intresse som alltod funnits.
Vi träffades sedan några gånger hemma i Malmö, men så flyttade hon och kontakten dog.
Jeanette - om du skulle läsa det här, hör gärna av dig!!
I Aten umgicks vi. En kväll när det var mörkt åkte vi till Akropolis. Satte oss på berget runtomkring. Plötsligt skriker Jeanette: "Pierre,Pierre". Då har hon hört en röst. Pierre från Frankrike, som hon träffat förra året på Ios. Där blev hon förälskad i Pierres kusin.
Så möttes vi; Jeannette, jag, Pierre och Maria. Jag och Pierre lärde känna varandra.
Jeanette tipsade om Ios. Jag visste inget. Vi skiljdes i Aten och sa att vi kanske ses på Ios. Några dagar senare var vi alla på Ios. Och hade hur roligt som helst- Tokroligt som man säger idag. Och jag och Pierre blev goda vänner. Jag besökte honom i Paris många gånger. Blev sedermera kompis med hans kompis, Francis. Som jag redan har berättat om när vi kastade freesby. Francis gillade inte Pierre, så med tiden blev det mer jag och Francis. Och mindre Pierre.

I många år reste jag till Ios. Mötte alla dessa människor, dock inte Jeanette som förvann bort.
I många år reste jag till Paris för att träffa mina franska vänner.
Rösten på berget i natten förändrade mycket i mitt liv. För många år framåt.

Och att mina bästa vänner blev några fransmän. Jag som inte gillar Frankrike alls.
Så kan det gå.