Cadiz och ensamheten - del 3

Cadiz har jag återkommit till många gånger i mina tankar.
Och att träffa denna schweisiska så direkt på. Det var ju en ren tillfällighet
att möta någon som kom ur precis samma "läge" som jag. Och att få ha roligt åt det
tillsammans. Det var speciellt. Sen var det inte mer. Men i stunden kändes det enormt. Det är nog därför jag minns det så väl.

Jag berättade allt för mina franska vänner Pierre, Francis och Jean-louis. De tyckte hela storyn var rolig. Och de kände väl till Cadiz. De gjorde min Cadizvistelse till ett begrepp. Så fort vi talade om något tråkigt, så målade de upp hotbilden av att behöva tillbringa en vecka i Cadiz. Stackars Cadiz, ingen dålig stad alls.