Lokal patriotism

Att älska den jord man står på och känna sig hemma, rootstillhörighet, är att vara lokal. Om man extremt hyllar och jämför den gentemot andra miljöer blir det ofta
lokal patriotism. Lokal förankring och känsla ja, men lokal patriotism nej.
Ofta blir den lokala patriotismen patetisk. Dialektal, regional, inskränkt,
oflexibel, fördömande. I Göteborg ser man sig som det utvalda folket och en göteborgare är störst, bäst och mest högljudd av alla. I Malmö kallar man Stockholmare för noll-åttor och menar att allt styrs från Stockholm. Ofta byggs det upp regionala motsättningar som börjar likna rasism.
Jag älskar Malmö utan att hata Stockholm.
Jag älskar Malmö för att jag tycker om Malmö, inte för att jag tycker illa om
Stockholm.
Jag kan ibland dock beundra göteborgarna för att de orkar vara så självgoda och
uppblåsta i sin egen patriotism. Det slår nästan över i ett charmigt drag. Men bara nästan.