Att vara någon man inte är

Shakespeare skrev: "To be or not to be" , den stora frågan.
Men jag undrar istället: "To be someone you can't be" eller "To be someone
you not are".
Om jag tar det på modersmålet så vill man, åtminstone jag, ibland vara någon annan
än den jag är. Eller ännu tudligare uttryckt så har man förebilder. "Tänk om jag kunde vara så", "Varför är jag inte på det viset". Förebilderna kan vara helt olika.
Det kan röra sig om allt från vältalighet till hur man uppträder mot andra. Det kan handla om utseende, yttre attribut såväl som emotionellt.
Men oavsett så vill man ibland vara som någon annan. Kanske beror det på ens egen dåliga självkänsla och tro på sig själv. Eller att man inte räcker till, nedvärderar sig eller söker trygghet i en annan bild. Jag har många sådana förebilder och har försökt analysera dem en efter en. Men jag tror ändå att man kan aldrig bli nån annan än den man är. Och man är nog bäst så som man är. Och bättre att gilla sig själv och göra sitt bästa i det egna jaget.