Det är skillnad på artister och artister

Jag har alltid uppskattat de som är verkliga artister. Med det menar jag en artist som står för något, har något att uttrycka, samt gör det på ett sätt som övertygar.
Vidare att sådana artister vet vad de gör och gör det med klass. Och som kan ha båda epiteten; bredd och kred.Ofta är denna typ av artister också sjåsfria, och behöver inte lägga till massor av attityd. De behöver inte visa upp någon konstlad ytan, för det har djupet, brukar jag säga.

För många år sedan fanns det en flicka i Sverige som kom fram med en väldigt bra röst. I ett tidigt skede omsvärmad av Bert Karlson och hans omgivning, i ett tidigt skede framstod hon som ännu en popflicka bland många.
Väldigt snabbt trädde nåt annat fram. En artist som förutom en utomordentligt bra röst, även visade upp säkerhet, integritet och ett mycket brett register. En artist som plötsligt stod för sig själv utan tiden trender och uttryck, och vågade vara sig själv. Utan attityd, yta eller påklistarde etiketter. En artist som är lika bra is itt framförande som i sin röst. Ledig, med en otroligt naturlig rytmik i alla kroppsliga rörelser och som lekande lätt klarar av att sjunga allt.
En artist som dessutom är intelligent med mycket klara åsikter, i såväl politik som'
människosyn. Och som är livsbejakande och verkligen tar till sig och använder det som livet erbjuder.

För många år sedan sa jag till mig själv att detta är en verklig artist. Kände det på mig, märkte hur hon skiljde sig från mängden. Det finns få sådana. Lill Lindfors är en riktigt bra artist.
Vad jag inte visste då för några år sedan var ju att denna artist jag talar om sedan skulle bli min egen artist på mitt eget skivbolag.
Jag sågen konsert med artisten igår. Och fick allt jag tänkt och känt i många år bevisat. Överbevisat! Jag talar om Lisa Nilsson.