Abu Simpel , del 1 och 2

Abu Simpel ligger i Egypten. Jag har tidigare berättat om mina äventyr i Luxor, i södra Egypten. Abu Simpel ligger ca 70 mil söderut.
Nu ska jag berätta varför jag ville till Abu Simpel och varför jag aldrig reste dit.
När Assuandammen skulle byggas i Egypten så skulle vattenståndet stiga. Byggandet av Assuandammen är en av de viktigaste händelserna i Egyptens historia och har garanterat landet dess vattenförsörjning. Men på bergsväggarna där dammen skulle ligga, så fanns det emorma
statyyer och skulpturer gjorda i bergvägggen av faraoner sedan tusentals år tillbaka.
Fantastiska sådana. Och jätteståra klippblock , ja berg med skulpturer. Dessa måste bevaras.
Då bestämde man sig för det totalt sensationella beslutet att flytta dessa. Flytta berg!!!
Till en helt annan plats i Egypten, nämligen Abu Simpel.
Det blev svenska ingeniörer som flyttade dessa block.
Ett otroligt arbete. Har ibland räknat som världens åttonde underverk.
Att flytta hela bergsblock utan att skada skulpturerna anses och ansågs vara
ett mästerverk.

Detta vill jag åka och se. Hur det hade blivit när det kom på plats i Abu Simpel.
Men när jag var i Luxor var det 48 grader i skuggan. Och Abu Simpel ligger som sagt mycket längre söderut. Där var det minst 55 grader. Så det gick inte. Det får bli en annan gång.

En gång hippie, alltid hippie

Jag växte upp i 60-talet. Under de inflytelserika år, de år då man påverkas allra mest, mellan
14-18 år revolutionerades världen. Vi talar om 67-71. Parisupproret, Pragvåren, Vietnamkriget, vänsterns framväxt, Beatles och hela popgenerationen, Woodstock, musikexplosionen, ungdomens roll i samhället förändrades helt etc etc.
I denna utveckling fanns hippien och hippierörelsen. Som en blandning av människor som ville vara outlaws, progressiva, gröna vågare och ekologister, politiskt korrekta till vänster, musikflummare, drogfixerade etc. Allt rymdes inom vad som kan kallas vara en hippie.
Jag kände en stor tillhörighet till denna "rörelse". Inte så mycket jag själv utan mer vad jag ville vara. Hippierörelsen blev mönstret, förebilden, det man beundrade.
I många avseenden var jag eller blev jag själv hippie också. Musiken var central, livstilen bidrog.
Under mina 10 år på Ios fick hela hippierörelsen sin fulländning. Där var det " hippieliv".
Jag var mycket Danmark under denna tid. Danmark var verkligen hippieland. Det kan man märka än idag, det finns mycket spår av det kvar.
Jag kan än idag känna hur jag rent emotionellt ( fast ganska irrationellt) trivs bäst i denna numera avsomnade rörelse. Här fanns värmen, vänligheten, det mänskliga i centrum, ofta väldigt fina människor som ville väl. Här fanns även politiken och ekologin och inte minst musiken. Egentligen allt det som jag värdesätter både i samhället och hos människor och vänner.
En gång hippie, alltid hippe.... kanske

Gå i skolan på lördagar

Jag tillhör dem som har gått i skolan på lördagar. Fram till 8:e klass faktiskt. Då genomfördes reformen att lördagar skulle vara skolfri. Tidigare hade vi gått fram till kl 12 eller 13.
Vilken skillnad det blev. Vilken befrielse. Jag glömmer det aldrig när man gick hem på fredag eftermiddagen och så var man fri!! Ända tills måndag. Det var ju som ett lov varje vecka. Så mycket mer fritid. Visserligen vande man sig snabbt, men det var en stor och härlig känsla.
Tänk, vilken reform. Så revolutionerande i det lilla.

Se din stad!

Ibland handlar det om att se sig omkring. Upptäcka det som redan finns.
Ofta åker man i sin egen stad full av tankar om vad som ska härnäst. Om 10 minuter, 1 timme etc. Man är fokuserad, tänker bara på riktningen, dit man är på väg.
Varje gata blir en transportsträcka.
Stanna upp. Titta runtomkring. Titta på träden, buskarna, husen, arkitetturen, gatumönsttret,
trafikstrukturen etc. Överallt finns något att upptäcka. Och ofta blir allt mycket vackrare när man verkligen beskådar det. Istället för att bara rusa förbi på väg mot nästa mål.
Se din egen stad, se din egen gata, hitta ditt eget lilla träd!

För snabbt bakifrån

När man kör för fort blir man ofta ifattkörd av polisbil som stoppar en och påtalar den
olagliga handling man utfört. Men ibland kan det bli tvärtom.
Nyligen körde jag fort på en landsväg. Alltför fort. I fjärran såg jag en bli som jag närmade mig
alltmer. Givetvis för att jag kör fortare än den. När det var ungefär 500 m kvar såg jag att billen framför skulle kunna vara en polisbil. Jag var inte säker. Men vilken tur att jag uppmärksammade att det KANSKE skulle kunna vara så.
Sagt och gjort så saktade jag ner farten till den tillåtna. Och något längre fram smalnade vägen av och jag hade då kommit så nära att jag såg dert faktume att jag hade en polisbil framför mig.
Vilken tur!
Vilket självmål det är kamm köra bakifrån en polisbil i sådan hastighet att polisen direkt kan notera att man kör för fort. Det är ju som att köra rakt in på polisstationen och anmäla sin förseelse.

Södra Promenaden

Södra Promenaden är en vacker plats i min hemstad. En kanalvandring i lummig omgivning.
På andra sidan hörs bilarna från den hårt trafikerade Drottninggatan. Men det är tillräckligt långt borta för att jag sk anjuta och koppla av med min promenad längs Södra Promenaden. Ett stråk mitt i i city, så oexploaterat. Egentligen borde här ligga restaurang efter restaurang. Nu finns bara en promenad, precis som namnet anger. Husen är välbygda 50-talshus eller äldre. De som står kvar. Succesivt har bebyggelsen förändrats. Längre i rikting polishuset passerar man gamla Alfölds bageri. Malmös första ungerska bageri. Och det oslagbart bästa. Ägaren var farsan till min klasskamrat Szantos. Ungrare som kom hit 1956. Den första riktiga invandrargruppen. Inte kunde man tror att invandrare skulle bli ett problem i Sverige. Att Sverige skulle bli rasistiskt, och stöta bort människor. Det fanns liksom inte i det positiva och utvecklande 60-talet. Nu är bageriet borta. I konkurs. Holmbergs Tryckeri ligger där. Det ägs av en annan skolkamrat till mig, Dick Holmberg, som tog över tryckeriet från sin far.
Jag, Szantos, Dick är alla 53:or, uppväxta i centrum av Malmö och började vår skoltid på
Österportskolan för att sedan fortsätta på Rörsjöskolan.