Att få stryk på vägen hem

Året är 1963, kanske 1964. Lite svårt att fastställa. I närheten där jag bor ligger Jerusalemsgatan. Malmös värsta slum. Gatan finns inte längre, slummen har ändrat karaktär och flyttat på sig. På denna gata bodde en klasskamrat. Sista delen av ordet är lite svårt att ta i sin mun. Vi kan säga: "han gick i min klass". Vi kan kalla honom "dansken". Han var nog egentligen helt ok, men han var inte ok mot mig. Han hade självhävdelsebehov. Och jag var svag, blyg, hjälplös. Den absolut svagaste och ynkligaste i hela klassen, ja kanske på hela skolam.
Österportsskolan.
Dansken ville slå mig. Han provocerade mig och så fick han slå mig. Ibland väntade han på mig när jag skulle gå hem så han skulle få "slå lite". Han var inte ensam om att göra detta, men han gjorde det ofta. Ibland fick jag gå stora omvägar för att komma hem. Och lura av honom. Jag lärde mig alla portgångar, gränder, genvägar etc. Oj vilken bra lokalkännedom om närområdet jag hade. Men orsaken därtill var kanske inte så kul.