Min korta fotbollskarriär

Jag har aldrig varit bra i fotboll. Jag tillhörde dem som blev sist uttagna till laget när
det var dags att välja på gympatimmarna eller på grönområdet.
Dock så har jag spelat 2 st A-lagsmatcher á 20 minuter.
Under min aktiva vänsterperiod så startade dåvarande Förbundet Kommunist ett fotbollslag, AIF Barrikaden.
Det var ganska vanligt att vänsterorganisationerna startade fotbollslag.
Jag tränade med Barrikaden lite grann och fick göra 2 st inhopp i 2 olika matcher.
I division 7, lägsta division.
Om sanningen ska fram så var det ont om spelare....

Barrikaden är för övrigt det enda som finns kvar av hela den vänsterperiod och gren som jag tillhörde. Barrikaden etablerade sig snabbt som en välskött småklubb i fotbollsmiljön i Malmö.
Och jag ser att Barrikaden klättrar i seriesystemet och är starkt på väg uppåt.

Så detta var min korta fotbollskarriär.

Mitt Malmö: Sekelskifteshusen

Trots rivingsmaffians härjningar i Malmö under 60- och 70-talet finns det väldigt många äldre hus bevarade. Och Malmö har totalt sett en riklig mängd äldre hus. Det är bara att röra sig i innerstaden, Rörsjöstaden och bortåt Bergsgatan och Möllan.

Ställ dig på Drottningtorget och titta runt torget. Här finns det en vackra sekelskifteshuset efter det andra. Höga pampiga 6-våningshus i snygg arkitektur. För att inte tala om lägenheterna som är stora, ljusa, högt till tak, stuckatur , fina balkoher ( i en del fall). Riktiga pärlor.

Varje gång jag promenerar i Malmö reser jag huvudet uppåt för att kolla byggnationen. Det är värt det nackbesvär det kan orsaka.

Vänsterpartiet säger ja till fildelning

Nyligen höll vänsterpartiet kongress där det beslutades att säga ja till fildelning.
Trots att det fanns en stark falang mot.
Vänsterpartiet har ju redan tidigare varit för fildelning, men en viss mognad har trätt fram i ledningen. Till saken hör ju att kulturarbetare och artister, rent generellt och historiskt, ofta är
vänster i sina åsikter. Skulle man göra ett val enbart bland kuturarbetare skulle v få mycket höga röstetal. Men dessa krafter röstades ner på kongressen.
Så ny finns det två partier som uttalar sig för fildelning. På ideologiska grunder i form av
frihet och liberalism; kultur ska spridas till alla. Jag har skrivit om detta förr. Det är en logisk kullerbytta utan like och om man går till botten är det en ideologisk konvertering som inte hänger ihop.
V och vänstern i allmänhet har alltid kämpat för att man ska få betalt för vad man gör, rätten till arbete, rätt till värde i sin yrkesutövning etc.

Detta gör ju att jag aldrig kan komma att rösta på någon av dessa partier. Visserligen kan man ju säga att en fråga inte får styra hur man ska röst. Förvisso korrekt. Men i detta fallet handlar det om trovärdighet. Det är inte trovärdigt att säga ja till fildelning. Det är inte seriöst och för kig diskvalificerar det ett parti som tar en sådan ställning i en fråga. Det är faktiskt lika allvarligt som om ett parti sa ja till att köra mot rött ljus. Med anledningen att det får vara var och ens ensak och ansvar. Frihet, liberalism, den enskilde individen först. Det skulle inte uppfattas seriöst. Men det är faktiskt detsamma som att säga ja till fildelning. Att säga ja till en felaktig handling som de facto innebär att man stjäl pengar från någon annan.

Beklagligt, vänsterpartiet.

Mitt Malmö: Kallis och Ratten

Förr var jag alltid på Kallis när det var fint väder. Stack t o m dit på lunchen. Och fikade på fiket. Vilken oas , hela Kallis. Och vilken träffpunkt.
Här kunde man möta människor där man sedan blev bjuden på fest eller middag samma kväll.

Efter besöket på stadens väkkända kallbadhus ( OBS, jag badade aldrig! Jag var enbart där av sociala skäl) så gick det en klar linje, som en spårvagn, till Ratten. Gamla Sjöfartshotellets restaurang, som numera är riven.
I lunden satt man och åt husmanskost. Det vill säga om man inte fått en middagsinvitation på Kallis. Då fick man göra ett nytt försök på Ratten. Äta och dricka lite och se ifall någon skulle bjuda hem på trevligheter.

Kallis och Ratten - två sidor av ett socialt Malmö i 70 och 80-talet

Vem är jag?

Det är en stor fråga som jag inte kan besvara så enkelt. Om jag ens kan besvara den alls.
Det är egentligen en av de svåraste frågorna överhuvudtaget. Efter många år i terapi jobbar man runt denna frågan eller med den. På olika sätt, från olika infallsvinklar.

Jag känner ibland ett stort identitetsbehov. Som oftast förvirrar mig. För att jag har så många jag identifierar mig med, eller ser upp till eller som blir förebilder. Kanske för att jag själv är så osäker så måste jag klamra mig fast vid andra bilder. Fast jag egentligen bara är mig själv , och säkert bäst när jag är mig själv.

Men ibland kan jag väl tillåta mig själv en liten tillbakablick.
På 60-talet och en bit in på 79 var jag hippie. Eller influerades av allt som hade anknytning till
hippierörelsen. Där växte jag upp , där kände jag tillhörighet. Där fanns och finns mycket av de ideal som jag har som människa. Hippierörelsen är ett stort och vitt begrepp som innefattar allt från Hari Krishna till extremvänster. Jag tänker inte analysera denna rörelse nu, men kan konstatera att i livstil, musik, tidsideal, politik så kände jag mig hemma här.

I senare 70-tal och hela 80-talet kände jag mig dragning till discohållet. Diskotek, dansant musik, synthvågen ( som ofta sammanföll med dansant musik) . Jag var ute mycket, jag fick mina influenser från Ios osv osv.

Än idag kan jag känna av båda dessa yttringar som en del av mig, eller snarare en del av det jag ville vara, drogs till , tyckte om och såg upp till.
Men jag var ingetdera. Jag var och är Torgny Sjöö.

Mitt Malmö - Ohlssons

Ohlssons är ett begrepp i Malmös handelsliv. Jag växte upp med Ohlssons. Alla köpte kläder där. Vi hade t o m hängare hemma med Ohlssons logotype. En klassisk herraffär med ett enormt rykte. Två butiker. Stortorget på hörnan där det sedan legat den ene misslyckade restaurangen efter den andra; Glorias, Meaning Green , Café Europa för att nämna några.
Den andra butiken var på Kärleksgatan , där sedan Mitt & Ditt låg i många år.

Men Ohlssons är och förblir allt Ohlssons.
Jag minns t o m några av de som arbetade där även om det är väldigt många år sedan.

Malmö - en "klusterstad"

Malmö är en stad som bygger på kluster. Utanför klustren är staden död.
Jag tänker främst på restauranger och nöjesställen.
Ett bar, pub, eller restaurang som ligger lite fel är ofta chanslös.
Och ofta ska man inte ligga ensam heller.
Vi har de tydliga klusten Lilla Torg, Möllan och området mellan Bergsgatan-Folkets park (KB, Debaser, Jeriko, Inkonst, Mazetti mm)
Kommer utanför klustren är Malmö ofta helt dött.
Se t ex på Södergatan kl 23 en kväll eller varför inte Triangeln. Helt dött. Man tror inte det är sant. Här skiljer sig Malmö markant från många andra städer.
Och Malmöbon är kräsen. Ett ställe ska ligga precis rätt annars orkar man inte gå dit.

Klustertanken är ju intressant. En skoaffär ska inte ligga ensam. Det ska ligga minst två st nära varandra. Då attraherar man kunder. Och försäljningen ökar för båda. Skoaffärer är bara ett exempel.
Men det är bara att se sig omkring. Ofta ligger flera skoaffärer nära varandra. Se på Triangeln, Gustav m fl ställen.