Vem är jag?

Det är en stor fråga som jag inte kan besvara så enkelt. Om jag ens kan besvara den alls.
Det är egentligen en av de svåraste frågorna överhuvudtaget. Efter många år i terapi jobbar man runt denna frågan eller med den. På olika sätt, från olika infallsvinklar.

Jag känner ibland ett stort identitetsbehov. Som oftast förvirrar mig. För att jag har så många jag identifierar mig med, eller ser upp till eller som blir förebilder. Kanske för att jag själv är så osäker så måste jag klamra mig fast vid andra bilder. Fast jag egentligen bara är mig själv , och säkert bäst när jag är mig själv.

Men ibland kan jag väl tillåta mig själv en liten tillbakablick.
På 60-talet och en bit in på 79 var jag hippie. Eller influerades av allt som hade anknytning till
hippierörelsen. Där växte jag upp , där kände jag tillhörighet. Där fanns och finns mycket av de ideal som jag har som människa. Hippierörelsen är ett stort och vitt begrepp som innefattar allt från Hari Krishna till extremvänster. Jag tänker inte analysera denna rörelse nu, men kan konstatera att i livstil, musik, tidsideal, politik så kände jag mig hemma här.

I senare 70-tal och hela 80-talet kände jag mig dragning till discohållet. Diskotek, dansant musik, synthvågen ( som ofta sammanföll med dansant musik) . Jag var ute mycket, jag fick mina influenser från Ios osv osv.

Än idag kan jag känna av båda dessa yttringar som en del av mig, eller snarare en del av det jag ville vara, drogs till , tyckte om och såg upp till.
Men jag var ingetdera. Jag var och är Torgny Sjöö.