När form blir innehåll

Ibland sägs det att innehållet står för sig själv. Eller så kan man säga att det är tekniken som styr människan. Eller att våra liv styr vi helt själva genom filosofiska begreppet fria valet.
Detta är en livsfilosofisk diskussion som kan leda långt - eller ingenstans.

Jag tänker mig något mer konkret, närliggande. Och tänker uppehålla mig vid kreativa uttrycket "album", "skiva" etc. Musikartister producerar gärna en skiva för att visa vad de vill,
vad de står för och vad de kreativt vill uttrycka. När LP-skivan tog över efter stenkakan utvecklades det som som med modern term kallas album. Artister ville uttrycka sig i mer än en eller två låtar. LP-skivan innehöll oftast mellan 10-15 låtar, beroende på längd och orkestration.
Med LP:n följde också ett kreativt uttryckssätt. Plötsligt blev det möjligt att "visa upp sig" i ca 45 minuter. Eller längre om man gjorde en dubbel.
Formen LP-skivan skapade ett kreativt innehåll.
Det visade sig fungera ganska bra efter ett tag. 45-50 minuter är oftast en bra längd för att hinna variera sig, ta ut svängarna i en eller ett par låtar , men samtidigt bibehålla ett koncept som känns helgjutet och sammanhållande.
LP-skivan utvecklade sedan en egen logik. Första låten måste vara bra. Den ska fånga lyssnaren och få honom/henne att vilja höra mer. Andra låten är "uppföljaren" till den första. Den bara måste vara bra. Tredje låten kan vara en variation. Här kan t ex en ballad komma, efter två upptempolåtar i inledningen. Fjärde låten är mindre viktig. Nu vågar artisten bortse från lyssnaren för ett ögonblick. Likaså på låt nr 5. Sjättelåten - oj vad viktig. Nu ska ju lyssnaren strax vända sida. Då måste han/hon ha en positiv känsla. Dvs viljan av att vända och lyssna vidare. Sjätte låten kan vara lite annorlunda, spännande rentav experimentiell. Men den måste väcka intresse.
Första spåret på andra sidan ska vara bra. Punkt slut. Nu är vi igång igen. Spåren 2,3,4 på andra sidan kan vara lite mer blandat. De minst viktiga på albumet. Slutlåten måste däremot återing vara en kanon. Lyssnaren måste ju ha med sig en önskan om att lyssna igenom hela plattan en gång till....

Snacka om att formen blir innehållet.

För precis så här var mallen.
När CD-skivan kom luckrades denna "kreativa form" upp. CD:n kan ta in 74 minuter och upp till 20 normal låtar. Ofta fyllde man på i början för att utnyttja tiden. På bekostnad av det kreativa. Ofta blev det många utfyllnadsspår. En känsla av längre och sämre skiva, sämre konstnärligt uttryck. Less is more är nästan alltid en vinnare.

Det konstnärliga uttrycket, vilket är en förutsättning, kan förstärkas genom rätt form alternativt försvagas.
Så nog vill jag påstå att form kan bli till innehåll.