Vaktmästeriet på Sydsvenskan

Under åren 192 - 1974 jobbade jag extra som redaktionsvaktmästare på Sydsvenskan.
Ett synnerligen trevligt och spännande jobb. Av någon anledning uppskattar jag mina båda lite för mig ovanliga jobba som vaktmästare på Sydsvenskan och truckförare på KF-lagret väldigt mycket.
Som vaktmästare hade vi hand omm att serva Sudsvenskan redaktion. Fylla på papper, sprida information, tömma telexen ( fanns inget annat på den tiden), byta glödlampor och mycket mycket annat.
Vi var ett roligt gäng. En del verkliga original. Här finns många bra historier att berätta och jag ska ta dem en efter en.
En dag kom en försäljare upp på vaktmästeriet. Han sålde tavlor (?). Och han talade länge och väl för sina tavlor. De som jobbade på vaktmästeriet var arbetare och kanske inte pesoner som varje dag kommer i kontakt med en konstförsäljare. Men eftersom jag har höga tankar om människor, så tror jag att många har förmågan att bedöma även det som inte ligger nära dem. Känslan och efarenheten får styra och det räcker ofta väldigt långt.
När försäljaren hade gått, utan att lyckas sälja ett enda alster, så var det en av mina kolleger som sa: "Det där var ju ingenting, det var ju hötorgsmålningar". En så underbart rätt kommentar i rätt ögonblick. Återigen blev jag stärkt i min övertygelse. Det behöver inte var
intellektuella professionella bedömare Här kom bedömningen från en vanlig medborare i Sverige, som förmedlade sina äkta känslor och tankar utifrån vad han hade sett.
En riktigt härlig vardagsbild!! Mycket bättre än de tavlor vi just hade beskådat.