Att bli utsatt för en tidstudieman

När jag jobbade på KF-lagret jobbade vi under ackord. Ackord var väldigt vanligt i all industri
under 60-70-80-talet. Väldigt kritiserat främst av vänsterörelsen i Sverige, som menade att ackord bidrog till stress, sjukdomar, splittring bland arbetare, samt bara var ett sätt att få
mer ut av arbetskraften. LO och fackföreningarna hade en något modifierad syn, som var ganska typisk socialdemokratisk och såg ackorden som en del i uppbygget av välfärd. Ackord gav arbetarna en chans till att tjäna lite extra.

Emellertid jag jobbade under ackord , men jag körde på i min takt. Ackordet var satt så snålt att även om man jobbade hårt, så blev det inte så mycket mer i plånboken. Värst var när de införde gruppackord, dvs allas insats "lades i en korg" och sedan fördelades. Det var ett direkt förödande system som slog mot den svage, den kanske något sjuke, den äldre etc, som inte kunde bidra till gruppackordet så som andra i gruppen önskade.

En dag blev jag utsatt för en tidstudieman. I 3 hela dagar gick det en man och förföljde mig.
Och tog tiden på alla arbetsmoment jag utförde. Han stod en meter ifrån mig i 3 dagar!! Oavsett vem det hade varit som stått och betraktat mig i 3 dagar så hade jag tyckt det var obehagligt.
Tänk att någon står och betraktar dig i det oändliga. Och det var inte en kvinna som stod och beundrade mitt utseende.
Nej, det var en ohygglig upplevelse kring ett system som i grunden var orättfärdigt.
Jag försökte koppla bort honom och göra mitt , men det var inte helt lätt.
Resultatet av tidstudien fick jag aldrig se.
Men jag gladde mig åt allt stöd från mina arbetskamrater. Tidstudiemannen var ett hatobjekt, minst sagt.