Mina anekdoter - hur det hela började...

Idén att börja skriva anekdoter , upplevelser och reflektioner från mitt liv och det jag har gjort och gör föddes egentligen innan jag hade en blogg. Och innan jag överhuvudtaget visste vad en blogg var, för detta med bloggar är ju trots allt ganska nytt.
Det började när jag skulle fylla 50 år. Då anordnade jag ett s k "öppet hus". Jag hoppades då att det inte skulle hållas några tal. Och det gjordes inte heller, men det kom 2 st " inslag" från mina vänner ( och dessa var hur trevliga som helst). Nej, jag bestämde mig tidigt för att det är jag som ska hålla talet på min egen 50-årsfest. Ganska ovanlig och rolig idé , om jag får lov att säga det själv. Och då tänkte jag att jag kan ju inte bara stå och säga en massa saker om mig själv. Och det får absolut inte bli någon egotrip eller hybristal. Jag måste hitta nånting som är både bra, roligt och som på något sätt är jag eller anspelar på mig. Och som jag kan känna mig hemma i själv och känna mig bekväm.
Då kom jag på att jag ska berätta 3 st berättelser, s k anekdoter, från mitt liv. 3 Anekdoter som ändå visar lite vem jag är, men som ändå har något underhållande värde även för någon annan att höra. Och så blev det. Efter att ha funderat något så kom jag fram till de tre anekdorerna om:

1. Det absurda att jag har fått idrottstipendium..... och varför...
2. "Plankan" - när jag tvingades gå ombord på en grekisk båt på en planka och hela den historien bakom...
3. Föräldramötet i skolan där jag efter mer än halva kvällen upptäcker att jag sitter på föräldramöte i fel klass...

Lite "bortgörelse-Torgny" över alltihop, men jag har ju alltid gjort bort mig så det är väl lika bra
att leva upp till det epitet.

När jag sedan fick veta vad en blogg är och hur man gör, så har jag fortsatt på spåret att berätta händelser, reflektioner, infall m m från mitt liv, dåtid som nutid.

När vattnet tar slut

Förr var vatten nåt sällsynt på Ios. Det rådde en enorm vattenbrist. Mestadels var vattnet avstängt. Satt man på en resaturang kunde man plötsligt få besked att de inte kude laga för att vattnet hade stängts av. Det stängdes av då och då på dagen. Ungefär som i Gaza ( fast inga jämförelser i övrigt). Och på PapaAntonio där jag bodde var det värre än nån annanstans.
Duscharna var bara öppna mellan kl 17-19. Och det var långa köer. Och alla tryckte på för att alla ville ju hinna duschen innan kvällen. Det värsta var att duschen bestod av en liten stril. Det var ingen dusch utan en liten stril vatten. Denna skulle man både duscha i, schamponera in och tvätta håret i, ev tvätta något plagg. Samtidigt som man hade en skrikande kö utanför.
Då, plötsligt ( och väldigt ofta) stängs vattnet av. Mitt i duschen. Kanske precis när man schamponerat håret. Så kul. Det var alltså inte ens öppet mellan kl 17 och 19. Och stå där och vänta på att vattnet ska komma igen. Med kön utanför och tiden som rinner iväg mycket snabbare än vattnet
Det var en kamp, verkligen. Och då inser man vad vattnet betyder.
Idag har Ios löst detta problem och byggt en jättedamm. Ön har blivit tvungen att klara av vattenproblemet och eftersom det har kommit in pengar till öb har de kunnat bekosta en bra lösning.

Ibland känner man sig dum...

När man inte vet, och famlar sg fram , så hamnar man ibland i märkliga situationer.
Nyligen skulle jag gå på en toalett på en restaurang.
Men det var släckt på toan. Och jag kunde inte hitta någon knapp för att rända
någonstans. Fanns absolut ingen. Och där var ingen att fråga. Servitörerna på restaurangen
var långt borta och stressade. Så dum jag kände mig. Och jag kan ju inte kissa helt i mörker.
Till slut , när jag hade bestämt mig för att vänta, så kom en person gående mot toaletten.
Och han visste var knappen satt, så problemet var över.

Det är kombinationen som gör det

Ios är sedan många år ett andra hem för mig. Eller ,om man så vill, ett av mina tre om jag även räknar vårt sommarhus i Gislöv. Ios är ytterst en otroligt vacker by, en vacker hamn och vik. Dessutom en ö med fantastiska panoramavyer och solnedgångar. Detta räcker egentligen för att en plats ska vara underbar. Det finns många andra vackra platser i Grekland. Jag har varit på ett stort antal öar och platser i Grekland. Men inget är så vackert som Ios. Däremot kan man nöja sig med att befinna sig på en fin plats i Grekland och njuta livet där. Utan tvekan underbart
och härligt. På Ios finns dessutom restaurager och barer i massor, levande musik, grekiskt traditionellt liv, nattliv för den som vill etc. Det är kombionationen som gör det. Förutom den vackra byn med allt som tillhör , så finns det allt det öriga att tillgå om man vill.
Jag brukar jämföra Ios med Beatles. Beatles framgång var i botten deras fantastiska melodier.
Egentligen hade det räckt med dem, precis som att det räcker att Ios är så vackert i sig.
Men Beatles hade också 3 utmärkta sångare, varav 2 av dessa ( John Lennon och Paul McCartney) dessutom hade helt unika röster sett över alla kategorier och alla tider.
Därtill var Beatles otroligt kreativa och först med nästan allt, och hade en pådrivande roll
i samhälls- och kulturutvecklingen på 60-talet. Som sagt "det är kombinationen som gör det" och som gjorde Beatles till det yttersta fenomen de blev, och det är kombinationen som gör Ios så speciellt.

Det finns många personer jag riktigt högaktar. Bland dessa finns det en person som jag
skulle vilja tillskriva de vackraste ord jag kan hitta. Eftersom hon troligtvis inte
kommer att läsa det här så kan jag ange hennes namn. Dessutom skulle hon sannolikt bli
glad om hon fick läsa det jag skriver.
I många år bodde jag på vandrarhemsliknande pensionatet PapaAntonios på Ios.
PapaAntoni var en snäll, åldrande man, som inte arbetade så hårt längre. Hans fru hette
Lili. Lili var en av de snällaste mest godhjärtade människor jag har träffat. Hon ställde upp
för sina gäster på etrt osedvanligt uppoffrande och hjärtligt sätt. Hon var givetvis en kuvad
kvinna i ett patriarkaliskt samhälle och hennes roll var ju därmed tydlig. Men hennes hjärta
kan ingen ta ifrån henne. Hade hela världen bestått av människor som Lili hade det sett
annorlunda ut. Lili tog hand om alla, hjälpte alla, servade alla och slet som ett djur för att hinna med dagens göromål.
Hon var gammal redan första gången jag träffade henne på 70-talet. Enligt uppgift lever hon än som än äldre kvinna på Santorini och har god hälsa.
Lili kommer för alltid att leva inom mig som en verkligt stor människa.

Min far tog aldrig semester

Min far tog egentligen aldrig semester. Under mina tidiga uppväxtår tog han
ingen semester alls. När jag kom upp i tonåren så ändrade han något på detta.
Då jpbbade han förmiddagran och sedan pkte han ner till Skanör ( där vi bodde)
på eftermiddagarna. Oj så glad jag blev när han kom. Då kunde han och jag
t ex spela fotboll. Eller gå till stranden. Så fick vi lite tid tilsammans.

Inte alltid så snälla lekar...

Under min uppväxt bodde jag varje sommar i Skanör.
En härlig tid med bästa sommarupplevelser.
Och vi var ett trevligt gäng med blandning av släkt och vänner.
Vi umgicks alltid. Och hittade på massor. Vi lekte cowboy & indianer, polis & tjuv, vi
spelade fotboll, vi spelade spel som Risk , Monopol, Finans och Oljan, vi lekte gömme , vi spelade kort och vi hittade på en massa hyss.
Nån gång var vi uppdelade i olika gäng, ungefär som rivaliserande grupper.
Och jag blev intensivt jagad på min cykel.
I Skanör finns (eller snarare var det så då på 60-talet) 3 st huvudgator;
Östergatan, Mellangatan och Västergatan.
Vi i vårt gäng höll mest till på Östergatan för vi bodde runtomkring denna.
Men nu när jag var jagad så tänkte jag att om jag tar Västergatan ( som låg längst bort)
hem, så kommer jag att klara mig. Men absolut inte. Väl cyklande på Östergatan blev jag överfallen av "vännerna". Och de tog min cykel. Då blev jag ledsen. Jag ville inte bli av med min cykel. Det var ingen snäll lek. Det var otrevligt. Så jag gick hem gråtande utan cykel.
Nu var det ju ändå bara lek och jag fick tillbaka min fina blåa cykel. Men det var ändå lite hårt och kändes som över gränsen - då.
Men nu var det ju fina vänner så ingen skada skedd.

Min första måltid ute....

När jag var ca 13 år så fick jag min första "egna måltid"- upplevelse.
Mina föräldrar var i Skanör , där de hyrde hus på sommare ( och senare köpte eget sommarhus).
Jag var kvar i Malmö. Och jag hade fått pengar för att köpa nånting att äta.
Jag kände mig verkligen upprymd. Och jag gick till gatuköket som vid den tiden låg på Kaptensgatan. Ungefär där cykelbanan Kaptensgatan-Storgatan korsar idag.
Jag älskade gatukök. Och nu fick jag gå dit själv. Beställa min mat.
Det var stort. En stor upplevelse. Jag beställde köttbullar med mos och lingon.
Oooh, så gott jag tyckte det var. Mina egen måltid. Och varje gång jag fick pengar av mina föräldrar för att köpa mat så blev det köttbullar med mos och lingon. Och det är fortfarande gott. Det händer att jag går in på Stippes och tar just köttbullar med mos