Samlaren

Många säger att jag samlar på mig allt möjligt. Och hemma har vi stora lager av mat, drycker, kattmat och mycket annat. Jag brukar hänvisa till den gamla folkbroschyren "Om kriget kommer" och om det blir fråga om belägring. Då kan vi klara oss länge.

Tallriken

Jag leker med en rolig tanke. Jag tänker göra min egen mattallrik.
Den ska innehålla det som jag alltid skulle vilja ha på in tallrik - i princip till alla
maträtter. T ex en skiva ost, rårörda lingon eller nåt annat jag älskar. En slags bastallrik
för all mat. Sen kan det bli en otrolig blandning. Vi får se

Från en annan värld

Nu har jag njutit av 2 veckors vistelse på min favoritplats utöver alla - Ios.
Den lilla oansenliga ön mitt i grekiska övärlden som har allting. Bokstavligen talat allting.
Ypperlig vacker by som slingrar sig kring ett berg, med en utsikt som slår det mesta.
Pittoreska och tjusiga gränder i massor. Finaste tänkbara stränder. Mycket trevligt folk
och mycket bra infrastruktur ( numera) med bussar som ständigt kör mellan hamnen - byn och stora stranden. Massor av suveräna restauranger i toppklass. Ett rikt urval. Vill man inte äta grekiskt varje dag finns det åtminstone 3 bra italienska restauranger, 2 thai och 2 mexikanska.
De italienska restaurangerna är helt suveräna.
På kvällen njuter vi av utsikten över Ios Bay, hamnen och dalen. Ett landskap som imponerar

Hur vågade jag?

Skidresa 1969 med Rörsjöskolan. Jag gade efter många om och men bestämt mig för att följa med. Jag var rädd för resan. hade aldrig rest utomlands och aldrig varit borta en veka utan mina förälrar. Dessutom var det 9:e årskurs. Jag behövde plugga.Det gällde att få bra betyg ( vilket jag sedermera lyckades med dp jag gick ut med 4,6 i genomsnitt, max var 5,0). Men på nåt sätt utmanade jag mig själv så som jag sällan har gjort eller gör.  Jag ville "vara med i gänget". Jag hade hört det var kul när skolan gjorde samma resa året innan. Så jag anmälde mig och ställde in mig på resan. Dessutom var det till stor del den "trevligare delen" av Rörsjöskolans elever som skulle åka. Vi var väl ca 30 st.
Vi åkte buss till den lilla byn Thiersee i Österrike. Och under denna resa hände mycket, som jag ska återkomma till. Mycket mer och mycket värre än vad jag nånsin kunna föreställa mig. Men nu tönkte jag berätta om skidåkningen. Backen i Thiersee var minimal. En barnbacke. Passade mig utmärkt. Jag kunde inte åka skidor. Fick gå i skidskolan. Jag var usel. Inte min grej alls. Men kämpade på.
En dag skulle vi göra en utflykt allesammans till en närbelägen större ort, Kitzbuhel. Detta är en stor skidort. Här sker även stora internationella tävlingar. Vi åkte upp i kabinlift till toppen av backen.
Men vad är detta? Det var ju en jättestor backe. Lång, brant, svår. En officiell tävlingsbacke.
Hur ska jag ta mig ner här? Det går ju inte. Men det fanns inget val. jag fick börja åka, Fick snedda enormt för att överhuvudtaget kunna sicksacka mig ner. Så rädd jag var. Men jag lyckades och jag kom ner. Än idag en obegriplig bedrift med mitt usla skidåkande. Ungefär som pm man precis lört sig spla Bä Bä Vita lamm på blockflöjt och sedan direkt ska spela Fur Elise på piano.