Utanför mitt fönster

Utanför mitt fönster i Gislöv där jag sitter och arbetar, läser m m , så har jag fågeholk och rör med mat för fåglar. Jag fyller på dessa regelbundet. Och det är en alldeles enorm trafik av sparvar, domherrar, koltraster m m. Det är så härligt att se dessa glada fåglar få mat för dagen.
Vidare så har jag 5 fasaner på tomten som också kommer och äter. 2 hanar och 3 honor. Hanarna är enormt vackra i sin färgprakt.

Smeknamn

Smeknamn är ju väldigt vanligt förekommande. Många gånger är det en naturlig utveckling från namnet som sådant, som t ex Lars blir Lasse, Kenneth blir Kenta, Christer blir Chrille osv.
Ibland uppkommer ett smeknamn utifrån en specifik händelse eller ett karaktärsdrag hos personen ifråga.  Ibland är smeknamn helt obegripliga.
Själv har jag haft massor av smeknamn som har använts flitigt ( och som vissa fortfarande använder) såsom Mirre, Murre, Blixten, Gnistan, Flackis, Flaky the Greek, Torre, Togge, m fl.
Men när jag jobbade på KF-lagret fanns de värsta av alla tänkbara smeknamn, och där folk verkligen kallades vid dessa.  Eller vad sägs om Råttan, Bulten, Prippen, Bonden, Gumpen, Hingsten och Grisaknoen.

Intresserad av mycket

Jag har alltid varit intresserad av många saker. Och försökt göra så mycket som möjligt. Förutom musiken, jobbet , vänner så har jag stort intresse för så skilda saker cirkus, astronomi, matematik, politik, historia, ishockey etc etc. Och intresset är så pass stort att jag i alla dessa områden ( det finns fler) då och då försöker "bilda mig" och läsa och lära.
Nu under julledigheten har jag ägnat mig åt mycket läsning . Och då har jag läst så skilda böcker med ämnen som klimatförändringen, svenska fackföreningsföreträdares uppgörelse med socialdemokratin,
en bok om självkänsla och en skönlitterär roman.

Mörkrädd

Jag har alltid varit mörkrädd. Riktigt mörkrädd. När vi bodde i Skanör på somrarna så låg vårt sommarhus beläget på ett sådant sätt att sista biten fram till huset var en enslig skogsväg. Helt mörk utan lampor. Varje gång jag skulle hem på kvällen var jag jätterädd. Jag satte upp högsta fart på cykeln.
Jag öppnade grinden med största hastighet och rusade in i huset. Ibland låste jag inte ens cykeln, för jag hade inte tid och vågade inte vara "i mörkret". I princip har jag varit mörkrädd hela mitt liv. Ända tills för några år sedan.
Då fick vi en katt till vårt sommarställe i Gislöv. En katt som bor där i huset. Och vi åker dit och ser till henne och ger henne mat regelbundet. Tomten är helt mörk på kvälls- och nattetid.  Tidigare vågade jag knappt bo där ensam på gr av mörkrädslan. Men nu när katten finns är allt omvänt. Jag går runt på tomten nattetid ( och letar efter henne ibland), jag går ut och hämtar ved, jag går till bilen etc etc.
All mörkrädsla är borta. Det är ju knappast så att katten skulle kunna skydda mig mot hemskheten i mörkret, men på nåt sätt är allt förändrat. Jag är inte ensam längre. Jag har ett ansvar för katten. Jag har en mycket stor trygghet på grund av katten.  Och jag har lärt mig leva med mörkret. Det är t o m så att det inte bekommer mig längre. Märkligt, och lite svårt att förstå, men sant.

Mina "barndomsvänner" dyker upp i royaltyn...

Varje halvår sitter jag och godkänner royaltyavräkningar till Playgrounds artister. Det är en enorm mängd royalty till ett mycket stort antal artister och musiker.
Däribland dyker det upp några som man kanske inte förväntar sig. Nämligen artister som var aktuella när jag var barn eller väldigt ung. "Barndomsvänner" skulle man kunna säga. På den tiden levde man mycket genom artister , programledare och andra kändisar. Det var också lättare att följa dessa. Det fanns inte tillnärmelsevis så många som idag och alla var på nåt slags i samma fåra - populärmusiken. Det var först mot slutet av 60-talet som hela populärkulturen började dela upp sig i olika genrer och avdelningar.
Och så plötsligt sitter jag där många år senare och så dyker några gamla namn upp. Jag brukar normalt inte nämna eller lämna ut namn här på min blogg, men i detta fallet tror jag inte det spelar nån roll.
Men det är bl a en sångerska inom jazz- och schlagerfacket från 50- och 60-talet, som finns med på några skivor Playground har i sin katalog.
Och så är det Kjell Alinge. Legendarisk programledare från radion. För de som följer min blogg har jag tidigare skrivit om honom och hans program " Pop i Sommarnatt" från sent 60-tal. Ett av mina favoritradioprogram alla tider. Och även han dyker upp i royaltyhögarna för hans senare "radioshow"
"Hemma Hos".

Mandolinspelaren

Nyligen var jag på konserten " Jul i Folkton". En mycket speciell konsert och konsertkoncept som jag går på varje år. Och det är en av årets höjdpunkter i konsertväg. Fantastiska musiker som bjuder på en härlig kväll. Några av dessa spelar mandolin och då kom jag att tänka på mig själv.
Det är ytterst få personer som vet att jag har spelat mandolin. Men i mycket tidiga barnsben så började jag spela mandolin. Och gick och lärde hos en underbar lärare. Han såg framför sig mig med en lysande framtid som mandolinist. Och jag fick diplom av Kommunala Musikskolan. Tyvärr fortsatte jag inte utan gick över till piano. Men det  var kul att spela mandolin ( och jag kan spela lite än idag) och ett kärt minne att ha.