Var är min kycklingfilé?

Ibland passar jag två hundar. Emnauel och Manfred hjälper till också.
Vi gillar hundar. Själv gillar jag månnga olika slags djur, men särskilt hund.
Det är roligt att passa hund. Och det är inte händelsefattigt.
Jag skulle göra en wokrätt baserad på kycklingfile och grönsaker.
Först wokade jag alla grönsakerna och la i en wokserveringspanna. Och mot slutet
wokar jag köttet, i detta fall kycklingfilén, som nu var strimlad i småbitar. Nu hade jag ganska rikligt med kyckling (vilket snart skulle visa sig vara tursamt och viktigt), så jag fick woka i två omgångar. Allt gick inte ner i wokpannan. Så plötsligt tog en av mina grundkryddor slut. Men jag visste vi hade fler på "lagret" i källaren.
Ok, ner och hämta, Emanuel hade hand om hundarna. Tar högst 1 minut så är jag tillbaka vid spisen. Men var är min kycklingfilé? Hmm, la jag den i kylen. Eller flyttade jag bort den på bordet? Tog jag med mig den ner i källaren? Jag har ju för vana att lägga saker "fel" och sedan hittar jag inte. Utan ägnar stor tid att leta för att så småningom hitta saker till slut ändå. Både jag och Emanuel letade efter den försvunna kycklingfilén. Plötsligt säger Emanuel, tänk om vovvarna ätit upp den?
Tja, så var det ju såklart. Med blixtens hastighet har dessa kycklingbitar glidit ner
i hundarnas mage. Mätta och nöjda. Som tur var hade vi gott om filé så det räckte ändå.
Så då var vi många som fick kyckling denna gång.