"Hej, mitt namn är Laura"

Jag har ju alltid haft en tendens att göra bort mig.
För en del år sedan jobbade jag som säljare, skivsäljare.
Då satt jag och ringde till alla kunder med en viss regelbundenhet och
sålde in skivor. Det gick till som så att jag hade ett kundkort på alla kunder.
Där stod kontaktnamn, ev direkt nr ( för varuhusen) , uppgifter om senaste gjorda
beställning, ev kundens specialinriktning osv osv.
En av mina kunder hette på den tiden Plattbaren i Höör. Hon som förestod butiken hette
Laura. Följdaktligen stod det LAURA på mitt kundkort.
Jag ringde numret och hade kortet framför mig. Just när hon svarade "Plattbaren" så drabbades jag av en total blackout. Då inleder jag samtalet med att presentera mig och säga:
"Hej, det är Laura". Någon kortslutning mellan kortet och hjärnan.
Gissa om jag hörde en förvånad röst i andra änden av luren. Här ringer någon med mansröst och
säger att det är Laura, samma namn som henne själv........
Egentligen blev det knäpptyst. Det tog några sekunder innan jag fattade mig.
Sen fick jag börja om, säga vem jag var och ursäkta min otroliga inledning av samtalet.
Jag tror faktiskt hon köpte några skivor av mig trots allt....