Flyktingar och nationalism

Jag läser just nu Kalifatides bok där han reflekterar på djupet kring sin invandrarbakgrund och
alla dess aspekter. En oerhört intressant bok av en person som varit i Sverige i snart 40 år och borde känna sig som svensk......

Detta ger mig många tankar jag ofta brottas med.
Jag är för det multietniska samhället. Jag är positiv till invandring, till invandrare, till en generös flyktingpolitik etc. Jag tar också gärna del av andras kulturer i alla dess former: musik, mat, dans, vanor, seder, kläder, kultur, ja allt.
Jag är tämligen internationell, har rest mycket och ett av mina största intresse är utrikespolitiken.
Samtidigt är det väldigt viktigt att värna om det nationella, våra särdrag. Vår kultur, vårt arv, våra vanor. Med risk för att direkt bli kallad rasist, så kontrar jag med att säga att jag vill återövrera svenska flaggan från allt vad högerextremistiska och rasistiska partier heter.
Jag vill gärna värna om det svenska och det nordiska. Här finns ett djupt kulturarv.
Lika viktigt som att ta till sig det nya är att kunna förstå, veta, lära sig, anamma, ta del av, utöva, sitt eget arv. För mig är det en del av samma gren. Och går hand i hand. Och det blir än viktigare att hänföra sig till sitt eget kulturarv när man tar in ett nytt.
Det är plus plus, win win.
Så jag ställer mig gärna med svenska flaggan och kan hylla mycket av det som vi och våra förfäder gjort och denna hyllning sänder vi över med värme till alla nytillkomna medborgare
i detta land, med öppen famn för vad de ger oss.