Mitt Malmö - Malmö Stadsteater

Malmö Stadsteater, eller Operan som det så löjligt heter nuförtiden, är en synnerligen vacker och unik byggnad. Byggd i mitten av 1900-talet blev den Europas tredje största teater. Och en scen som är så stor att jag undrar om det finns många teatrar med sådan jättescen.
Salongen är inklädd i träfanér, helt i trä. Det är mycket vackert. Och man sitter bra och ser bra var man än sitter, även det ganska ovanligt
Samlingsutrymmena utanför salongen är större än teatern i sig!! Rena rama balsalen.
Enorma ytor, delvis i marmor. Med fantastiska lampkronor och en 10-meter lång hängande
lampa i mitten.
Min far förstod det magiska i denna lokal. Han förla massor av fester, sammankomster,
ordensmiddagar med mera i dessa utrymmen. Om vädret tillät kunde man t o m vara ute på
den stora balkongen och terassen som tillhör teatern.
Malmö Stadsteater är en teater att vara stolt över.

Mitt Malmö - Hemligheten bakom Bullen

Det finns alltid många teorier om varför ett ställe blir populärt. Och vad det är som gör det!
Ofta handlar det om en kombination av läge, timing, profil, trevnadsgrad , service etc etc.
Allt kan sägas och diskuteras om Bullen.
Men en sak skiljde Bullen från övriga ställen och det gäller än idag.
Nämligen att om ett ställe ska fungera som mötesplats så gäller att det måste finnas en
rörlighet inom stället. Att man kan förflytta sig från ett bord till ett annat. Mingla omkring. Byta
samtalspartner, vara flexibel över en kväll. I motsats till att "fastna" vid ett bord, ett sällskap.
Bullen hade små runda pallar. I massor. Så förutom stolarna vid borden kunde man ta en pall och slå sig ner varsomhelst. Detta skapade just denna magi att kunna röra sig på stället, hitta
nya platser, byta "läge" under kvällen. Detta skapade just den känsla som många vill ha när man går ut: Det ska vara lätt att befinna sig på krogen utan att vara låst.

Pallarna - det var nyckeln till Bullens stora succé.

På Bullen träffade jag den kvinna som sedermera blev min fru.

Mitt Malmö - Bullen

Bullen hette egentligen "Bulls Eye". Puben/krogen som startade i sent 60-tal. Under senare delen av 70-talet bytte krogen både ägare och namn till Två Krögare. Men namnet Bullen har bestått och så kallas stället än idag.
Något mer unikt är svårt att hitta.
En tämligen genuin krog i engelsk stil. Bra läge, mitt i staden, lättsam lokal att röra sig i, trevlig personal. Här samlades musiker, skådespelare, journalister m m främst under 70-talets första år. Innestället nummer ett! Till stor del vänsterpräglat. Bullen blev den bästa av alla mötesplatser. Här gick man bara in för att leta efter den man ville träffa.
Under senare delen av 70-talet hamnade Bullen i blåsväder och drabbades av myndigheternas nitiska behandling av alkoholutskänkning. Tillståndet drogs in. Alla vi som gått dit i åratal blev hemlösa. Under flera år var vi hänvisade till andra vattenhål och mötesplatser. Gondolen, China Town, Grand Bar, Stadt Hamburg, Pilgården, Skotten för att nämna några. Även där fina upplevelser, men inget slår Bullen. I början av 80-talet var Bullen tillbaka. Och det var vi med.
Alla. Och än idag lever Bullen. Inte som mötesplats, inte med dragningskraft. Inte med en timslång kö för att komma in, för så länge stod man gärna och väntade.
Men inredning, stämning och känsla lever kvar - för alltid.

Mitt Malmö - en introduktion

Jag har skrivit en del om Malmö. Upplevelser, händelser, reflektioner.
Mitt Malmö.
Och jag har mycket mer att berätta.
Jag kommer från och med nu att skriva i en serieform som jag kallar
Mitt Malmö - ....... (ämnet).
Och jag kommer att skriva om en del av mina tidigare anekdoter under
detta samlingsbegrepp.

Mitt Malmö - är min historia

Alienation - jag är alienerad

Alienation har alltid varit något jag känt. Egentligen är det bara ett annat ord för min dåliga självkänsla och mitt dåliga självförtroende. Ett uttryck för den ensamhet som jag ofta känner och
min egen osäkerhet på mig själv, den jag är och på mitt liv och vad jag gör och vad jag vill.
Alienation är ett annat ord som samlar ihop alla dessa känslor på en och samma gång.
Alienation är ju annars ett begrepp som används i sociologin, i frågor om integration, personens roll i omgivningenm, samhället m m. Ursprungligen ett begrepp från marxismen.

Tidigt i ungdomen kände jag mig alienerad. Utanförskap, osäkerhet, främmande även gentemot mig själv. Varför kan jag inte få vara den jag är. Och må bra såsom jag är. Trivas med mig själv.
Leva med mig själv i en inte harmoni. I perioder går det. I "nuet" går det. Men inne i mig själv lever, frodas, härjar, härskar alienationen.
Alienation är inget positivt. Egentligen något väldigt negativt i alla former.
Det gäller att motverka den, vilket jag försöker.