Alienation - jag är alienerad

Alienation har alltid varit något jag känt. Egentligen är det bara ett annat ord för min dåliga självkänsla och mitt dåliga självförtroende. Ett uttryck för den ensamhet som jag ofta känner och
min egen osäkerhet på mig själv, den jag är och på mitt liv och vad jag gör och vad jag vill.
Alienation är ett annat ord som samlar ihop alla dessa känslor på en och samma gång.
Alienation är ju annars ett begrepp som används i sociologin, i frågor om integration, personens roll i omgivningenm, samhället m m. Ursprungligen ett begrepp från marxismen.

Tidigt i ungdomen kände jag mig alienerad. Utanförskap, osäkerhet, främmande även gentemot mig själv. Varför kan jag inte få vara den jag är. Och må bra såsom jag är. Trivas med mig själv.
Leva med mig själv i en inte harmoni. I perioder går det. I "nuet" går det. Men inne i mig själv lever, frodas, härjar, härskar alienationen.
Alienation är inget positivt. Egentligen något väldigt negativt i alla former.
Det gäller att motverka den, vilket jag försöker.