TV - missöde Nr 2

Denna nya historia kommer inom kort, som en uppföljare på missöde 1.

TV - missöde Nr 1

Jag fortsätter nu historien om danska Gnags och deras framträdande i Måndagsbörsen.

Måndagsbörsen var det optimala framträdandet om man ville nå ut till en stor publik.
Därför var det helt underbart att jag hade lyckats få med dem i detta program, som en viktig pusselbit i lanseringen av Gnags i Sverige.
Det fanns också mycket prestige i detta. Jag var ny i musikbranschen. Hade jobbat 2 år.
På den tiden jobbade jag bl a med promotion, som just i detta aktuella fall.

Gnags skulle göra 2 låtar i Måndagsbörsen.

Soundcheck gjordes under dagen. Allt flöt på bra.
Dags för sändning, allt gick i direktsändning.
Dags för Gnags. Vad händer. Jo, strul med ljudet. Sången går inte fram i TV.
Hela första lpten låter bara apa. Ingenting utan bra sång och bra ljud.
Katastrof. Veckor av förberedelser runt och kring detta, dyra kostnader för 10 flygbiljetter , 10 personer på hotel, mat, taxi ( limousin) etc etc såg ut att bara försvinna bort på 3 ynkliga minuter.
På den andra låten var ljudet fixat. Men det var ändå fördärvat. Det fanns en tanke bakom just dessa två låtar. När 50% försvann sprack ambitionen och tanken. Och istället fick man ägna dagar åt at ursäkta sig att framträdandet inte gick fram.
Och inte nådde fram till publiken heller.
Gnags lyckades aldrig i Sverige. Man kan lugnt beskriva framträdandet i Måndagsbörsen som
kampanjen som försvann

När jag åkte limousin

En gång har jag åkt vit limousin.
För många år sedan var jag involverad i attlansera det danska bandet Gnags i Sverige.
Vi kallde den s k Gnags-kampanjen.
Det var en tuff uppgift. Och det var före den stora danskvågen kom med Hanne, Anne, Sanne etc. Året var 1982.
Vi trodde mycket på att detta stora danska band skulle etablera sig i Sverige.
Vi hade en plan och den gick till en början bra.
Vi lyckades få in bandet i Mådagsbörsen. Måndagsbörsen var det stora musikprogrammet nu.
Dagens "Popcirkus" har Måndagsbörsen som förebild.

Så kom bandet till Malmö och vi flög upp tillsammans upp till Stockholm, Tillsammans med deras manager, som jag kände väl.
Strax före landning så talade fygvärdinnan om i högtalaren att man kan hyra limousin för att åka från Arlanda in till Stockholm City. De hade ett extra erbjudande denna dag.

Då säger Gnags danske manager till mig: "du Torgny, ska vi ikke ta den där limousine".
Sagt och gjort. Så bestämde vi. Och så åkte jag och bandet limousine hela vägen från Arlanda in till Grand Hotell i Stockholm.

Tältprojektet

Tältprojektet är idag ofta en glömd händelse i svenskt kulturliv.
Märkligt.
Tältprojektet vill jag säga utgör kulmen på hela vänstervågen i Sverige.
Från 1968-1977 Även om Tältprojektet var en kulturell sak, så var den också en samling av hela vänstern kring en stor händelse. Pch efter detta började svenska vänstern falla ihop i bitar och
har aldrig sen dess återhämtat sig. Jo, kanske om man räkna röster i val och så, men inte som rörelse och samhällskraft.
Tältprojektet tog på sig den ambitioösa uppgiften att sammanfatta svenska arbetarrörelsen historua från mittean av 1850-talet fram tills idag. Man samlade ihop massor med kända artister , låtskrivare och musiker. Nationalteatern, Tidningsteatern, Sven Wollter, Eva Remaeus
och många många till . Parallellt gick ett upprop genom landet som många tusentals sällade sig till.
Resultatet blev en enorm musik- och teaterföreställning som turnerade runt i ett tält. Ett gigantiskt projekt. Och mycket bra musik. Och en fantastisk föreställning på alla sätt.
Delvis nydanade ur ett teaterperspektiv. Man tillämpade helt nya grepp och även avancerad
trekning. Att spela teater i ett stort tält krävde en del.
Föreställningen hade problem med sista akten då nutiden skulle beskrivas. Då kom de dåvarande
politiska motsättningarna inom vänstern upp i dagen. Synen på socialdemokratin, på sovjetsamhället, synen på vägen framåt. Kompromisserna som var nödvändiga resulterade i att tredje akten blev svagast i föreställningen. Lite synd.
Men som helhet en gigantisk manifestation av 10 års vänsterrörelse i Sverige. En rörelse som verkligen skakade samhället. Tyvärr så skulle Tältprojektet bli avstamp på något nytt,men blev i stället det sista utposten.

Abba i Folkets Park

Abba spelade på Stora Scenen i Folkets park, som ju inte finns längre.
På den scenen har många stora artister spelat. Själv har jag sett Elvis Costello, Zappa, Rainbow, Chicago, Ian Dury m fl där.
En gång spelade Abba, men jag var inte där.
Jag bodde på den tiden på Rosengård. Och jag kunde höra konserten därifrån.
Så högt spelade de. Nåt alldeles otroligt högt.
Jag minns hur de boende runtomkring alltid klagade. Och särskilt denna gång.

När jag spelade mandolin

Nyligen berättade jag om mitt jobb som redaktionsvaktmästare på Sydsvenskan. Det är ytterst få som känner till att jag haft detta jobb. Och det är en mindre känd del av mig, men inte desto mindre viktig för mig.
Det finns mer av den varan.
T ex så började in musikaliska bana med att spela mandolin. Och jag var bra om jag får säga det
själv. Jag fick stipendium, och skulle uppträda på Kommunala Musiksloans årsfest. Men jag vågade inte. Självförtroendet räckte inte till, trots diplom.
Det var mycket roligt att spela mandolin. Men sen blev det snabbt piano istället och på den vägen har det varit.

Vaktmästeriet på Sydsvenskan

Under åren 192 - 1974 jobbade jag extra som redaktionsvaktmästare på Sydsvenskan.
Ett synnerligen trevligt och spännande jobb. Av någon anledning uppskattar jag mina båda lite för mig ovanliga jobba som vaktmästare på Sydsvenskan och truckförare på KF-lagret väldigt mycket.
Som vaktmästare hade vi hand omm att serva Sudsvenskan redaktion. Fylla på papper, sprida information, tömma telexen ( fanns inget annat på den tiden), byta glödlampor och mycket mycket annat.
Vi var ett roligt gäng. En del verkliga original. Här finns många bra historier att berätta och jag ska ta dem en efter en.
En dag kom en försäljare upp på vaktmästeriet. Han sålde tavlor (?). Och han talade länge och väl för sina tavlor. De som jobbade på vaktmästeriet var arbetare och kanske inte pesoner som varje dag kommer i kontakt med en konstförsäljare. Men eftersom jag har höga tankar om människor, så tror jag att många har förmågan att bedöma även det som inte ligger nära dem. Känslan och efarenheten får styra och det räcker ofta väldigt långt.
När försäljaren hade gått, utan att lyckas sälja ett enda alster, så var det en av mina kolleger som sa: "Det där var ju ingenting, det var ju hötorgsmålningar". En så underbart rätt kommentar i rätt ögonblick. Återigen blev jag stärkt i min övertygelse. Det behöver inte var
intellektuella professionella bedömare Här kom bedömningen från en vanlig medborare i Sverige, som förmedlade sina äkta känslor och tankar utifrån vad han hade sett.
En riktigt härlig vardagsbild!! Mycket bättre än de tavlor vi just hade beskådat.

Att vara odödlig

Min far trodde aldrig att han kunde dö. Det fanns inte i hans plan eller i hans medvetande.
Inte förrän de sista 10 dagarna av hans liv.
Trots ett flertal hjärtinfarkter, och lite allmänt skröplig, så levde han på in i det sista
med både livskraft och livslust.
De sista 10 dagarna tappade han denna kraft på ett sätt som jag aldrig hade sett honom.
Plötsligt brydde han sig inte om någonting. Det som var viktigt en dag innan var plötsligt
inte intressant. Sen "försvann" han sakta bort från mig.

Kan man leva bortom döden? Och värja sig mot all dödskräck. Eller tro "att det händer inte mig". Min far kunde uppenbarligen.
Han överlevde en svårartad difteri vid 3 års ålder i början av 1900-talet då den typen
av sjukdomar ofta ledde till döden. Men som ett mirakel klarade han sig. Och det ändrade livet även för hans föräldrar, min farfar och farmor som jag aldrig träffat. Plötsligt insåg de vad livet var värt. Och de var så glada över att han överlevede så det överskuggade allt i resten av
deras liv.
Han levde i ytterligare 82 år efter difterin.
Kanske bidrog det till att min far trodde att just han skulle inte dö.