Att göra vin

Nyligen träffade jag några vänner och vi kom osäkt in på att diskutera gamla minne och främst anekdoter om fylla och tokigheter i samband med alkohol. Jag skulle kunna skriva många historier om fester, fylleberättelser osv, men har ransonerat den varan.
Dock för många år sedan så bodde jag i kollektiv. Och vi brukade festa på fredagar och lördagar.
Ofta hade vi mycket gäster på besök. Stående gäster, inbjudna gäster och spontanbesök.
Då och då så gjorde vi vin. På det där kemiska sättet genom att sätta en sats med jäst, socker och annat i en dimejang och så skulle det stå några veckor. En sats brukade ge ca 25 flaskor.
När man kommit ungefär halvvägs var det dags för ett "moment" , där vinet skulle "omtappas".
I detta moment började vinet ta form , men det var inte färdigt.
Emellertid hände det att vi inte kunde vänta längre utan vi tappade över vinet direkt i flaskor
och bjöd våra vänner på det. Och alla drack......

Slottstaden

Ibland reflekterar jag över varför vissa påverkar en starkare än andra. Trots att logiken säger annorlunda. Ett väldigt konkret exempel är mitt förhållande till Slottstaden i Malmö. Jag har alltid tyckt att detta är en vacker, trevlig och ovanligt luftig stadsdel. Med mycket grönutrymmen mellan husen och nära till Ribersborg. Ett synnerligen bra placerat bostadsområde och stadsdel. Hela min släkt på min pappas sida bodde och levde här. Men själv har jag endast bott här upp till 6 års ålder. Och därefter flyttade vi till Rundelsgatan mitt i city, vid Caroli City. Här bodde jag mellan 6- 18 års ålder. Hela min aktiva uppväxt där livet till stor del formades. Här är alla mina starka minnen av skolorna jag gick på, vännerna, kvarteren, typerna, miljöerna, affärerna etc etc.  Och allt detta är givetvis det som sitter djupt i mig och lever. Men trots allt så har Slottstaden en otroligt stark ställning inom mig. När jag befinner mig i Slottstaden, vilket är ganska ofta, så känns det som hemma. Eller hemma nr 2 i vart fall. Det är en bakomliggande känsla. Och rötter , hur de än uppstår , sätter oförutsägbara spår. Ibland relaterar jag detta till invandrare som helt tvingas lämna alla sina rötter, sitt land, ja allt. Jag har ändå möjligheten att besöka mina upptrampade spår varje dag om jag vill.

1:a maj

1:a ,aj påminner mig ofta om min farfar och farmor.
Som jag aldrig har träffat då de gick bort före jag kom till världen. Jag är ju sladdbarn som sagt, så
de gick bort långt före. Däremot lever de kvar i minnenas värld. Och inte minst i arbetarrörelsens.
Min farfar var byggnadsarbetare och mycket fackligt aktiv. Min farmor var med och startade Solidar i Malmö på 1890-talet och satt sedermera i dess styrelse. Min far kom från ett riktigt socialdemokratiskt hem, vilket också präglade mig i mina ungdoms år. 1968 tog min far med mig till Stortorget för att höra Olof Palme tala. En person som dock var kontroversiell i min fars tankebanor och som gjorde att han sedermera lämnade socialdemokraterna.