"Jag har min lön"

Året är 1969. Jag har just avslutat högstadiet på Rörsjöskolan och ska börja på Latinskolan i Malmö. Skilnnaden mellan högstadiet och gymnasium är stor. Två helt skilda världar. Åtminstone på den tiden.
Och så var det 1969. 60-talet , det revolutionerande decenniet då allt ändrades.
Just detta år inför man på Latinskolan , tillsammans med 2 andra skolor i landet, ett experiment.
S k VGL-utblidning. VGL = varierande grupp-och lagstorlek. Klassindelningen skulle brytas. Vi var ömsom 8, 30 eller 90 i klassrummen. Oftast 90. S k storklass. Lärarna stod med mikrofon längst fram. Alla fick tala i mikrofon.
Tänk att vi var 15-16 år och kommer till en ny värld. Plötsligt är vi 90 pers i klassen och alla ska tala i mikrofoner. Bizarrt!
Och så är vi historiskt i 1969. Samhället lutar åt vänster. Det är protester mot allt, en revolutionär stämning. Så blev det också på Latinskolan. Protesterna mot VGL var massiva.
I storklassen gick det inte att bedriva undervisning. Det var protester, slagord, oordning, uppror hela tiden.
En dag stod en av lärarna där framme och talade för döva öron. Det var helt upproriskt i bänkarna. Då sa hon de bevingade orden att "jag bryr mig inte, för jag har min lön"....
Och så tod hon där och pratade för sig själv.
Två år senare lades VGL projektet ner och det testades aldrig på ytterligare skolor i Sverige.
Men det var intressant erfarenhet.