Väluppfostrad?

På vårt lantställe har vi en katt. Katten kom en sommar för några år sedan och på ett mycket charmerande sätt bjöd in sig själv till huset. Katter har ju en inneboende strävan att hitta ett hem. Denna katt hade funnits något i området just denna sommaren och gjort sig känd som "mormorn".
Hon hade nämligen fått källingar, varav en i sin tur fått nya källingar ganska tidigt. Därav uttrycket mormor. Emellertid vet ingen  var hon kom ifrån utan hon bara dök upp. Sannolikt har hon blivit övergiven och hon ville så gärna hitta ett nytt hem.
På alla sätt visade hon sin tillgivenhet och kärlek till oss direkt. Hon följde med var man än gick och vad man än gjorde (det gör hon än idag). Varje gång vi åkte till sommarstället var hon dör och fick mat
Och fick vara inne. Och fick sova inne. Och hon var så glad för det. Och lika ledsen varje gång vi lämnade. Till slut blev situationen ohållbar. Varje gång vi skulle lämna och "ta ut" henne så sorang hon och gömde sig. Till slut sa jag att då får du bo här. En i princip lika ohållbar situation , men så fick det blI. Hjärtat fick bestämma.
Sedan dess lever hon som en prinsessa i et helt hur med värme och komfort, alltid fyllda matskålar, men kan samtidigt njuta av utelivet när vi är och hälsar på. Vilket vi är ca 2 ggr i veckan.
Det speciella med henne är att när det är kväll så kommer hon och hämtar mig för att nu är det dags att gå och sova. Hon bokstavligen talat "hämtar" mig. Sen lägger vi oss och hon ligger kloss intill hela natten. Med kroppen exakt intill och nära huvudet. Sen ligger hon kvar tills jag går upp.
Mycket väluppfostrat!! Man undrar vem som ha lärt henne detta? Och hur de har gjort, för detta är ju något hon säkert har gjort hos första ägaren, även om hon har utvecklat det till sin grej hos oss.
Men ytterst artigt och väluppfostrat.