Majspipan och nationalekonomen

Sommaren mellan 1:a och 2:a ring i gymnasiet. Lovet gick mot sitt slut, det var dags för skolstart. Jag är nog ingen cool kille. Men har ibland försökt att vara, och misslyckats. Men när jag nu kom tillbaka från sommarlovet tänkte jag att nu ska hag vara cool. Och komma tillbaka som den tuffe sanne revolutionären. En svensk Che Guevara. Det var rätt i tiden. Jag hade skaffat mig en majspipa. Var inne då. En pipa gjord av majs. Hade man en sådan såg man intellektuell och cool ut. Hade aldrig nånsin rökt och gjorde det inte nu heller. Men kunde ju låtsas med pipan.
Saken var den att jag hade ägnat sommaren åt att läsa marxistisk litteratur. Hade ett omättligt begär av att läsa. Läste travvis. Och bl a läste jag Karl Marx Kapitalet- Alla tre banden. Ca 1500 sidor. Jag tror jag med gott samvete kan påstå att det inte är så många i Sverige som har läst alla tre banden. Det vara avancerad litteratur. Riktigt svårlästa ekonomiska böcker på hög nivå, på 1800-tals språk. Dock översatta av den framstående socialdemokratiske ekonomen och regeringsledamoten Richard Sandler. Jag skulle ju bli nationalekonom. Det var ett av mina mål. Var jätteintresserad. Och läste 40 p i Lund. Skulle gå vidare och doktorera, men två skäl hindrade mig. Dels upphörde jag helt med universitetsstudier. Dels var det så svårt med nationalekonomi. Främst matten. Jag älskar matte. Men här var det en så otroligt avancerad matematik.
Men hur det var så läste jag Kapitalet. Och tyckte jag var cool. Och köpte majspipa.
Kom i jeansjacka och majspipa som jag låtsades tända. Och alla skulle se mig: Oj, vad har hänt med Torgny! Nu är han revolutionär!... Pyttsan, för en dag. Sen sprack allt. Jag kan bara vara den jag är , ingen annan. Jag kan inte spela ett spel och låtsas. Jag kan inte vara cool på ett sätt som inte passar mig.
Efter en dag var allt borta och jag var den vanlige Torgny igen.
Revolutionär var jag länge så det var äkta. Men att försöka se ut
som en....
Det blev varken majspipa eller nationalekonom. Men det blev mycket annat.

Ett hus fyllt av glädje

I Malmö finns ett hus som inrymmer minst 6 olika typer av restauranger och nöjen.
Huset upptar ett helt kvarter och har en och samma ägare sedan 60-talet. Hur är detta möjligt i dagens värld?
Jag talar om huset Malmborgen. Här finns nattklubben Privé, en exklusiv nattklubb och diskotek som roat generationer. Vidare fonduerestaurangen Elyssé, som nästan funnits sen fonduen kom till. Sen har vi Pickwick på hörnan, typisk brittisk eller
irländsk pub. Vidare lyxrestaurangen Sankt Marcus Vinkällare, som är en verkligt bra restaurang. Ovanpå ligger dansrestaurangen Stadt Hamburg, som numera bytt namn till Swing Inn (lite förvirrande eftersom Swing Inn tidigare var en del av det som nu är Privé). Stället benämns inbland som "Jurassic Park", syftande på att publiken är minst sagt medelålders... Och på sommarhalvåret fylls hela gården i detta jättekomplex av restaurang Gränden. En uterestaurang med grillrätter i ytterst mysig gårdsmiljö med lummiga träd.
Allt detta i samma hus/samma kvarter. Allt ägt och drivet av Dan Walterström, veteran
sedan 60-talet.
Det intressanta är att varje restaurang är sin egen. Har sitt eget koncept. För det är verkligen helt skilda verksamheten. Med olika målgrupper och publik.
Disco, nattklubb, pub, fonduerest, grill rest, lyxrestauran, sober dans rest för mogen ålder etc.
Och varje enhet går bra, är överfulla med folk.
Och sköts dessutom mycket bra.
Dessutom kom jag på att jag har varit på samtliga ställen. Både i förfluten och modern tid. Jag gick på Privé en period i början av 80-talet. Elyssé är värt ett besök ibland, liksom Pickwick och Sankt Marcus. Stadt Hamburg var ett mycket bra musikställe, rockklubb m m på 80-talet och lite in på 90-talet. Jag har även varit där i den nya skepnaden , fast mer som studiebesök.

Malmborgen - ett unikt lyckat koncept i att sprida glädje.

Bortgörelse backstage

För många människor är backstage nånting åtråvärt, en dröm att få träffa artister backstage.
Jag har haft "förmånen" att få göra detta under många år. För mig är det i 9 fall av 10 pinsamt, jobbigt och direkt påfrestande. Man känner att man tränger sig på, man vet inte om man är välkommen. Här stpr halvnakna människor på väg att ladda eller varva ner.
Många gånger känner man inte artisterna. Vad ska man säga? Vad ska man tala om?
Och ofta kommer man i backstagelogen och plötsligt är jag i centrum? Alla tittar på en.
Jag är ingen backstage fan.
För en del år sedan skulle jag gå backstage innan en konsert. Det gällde bluesartisten Duke Robillard. Han visste vem jag var och att jag skulle komma. Men jag hade aldrig träffat honom. Jag gick in. Men så kunde jag inte so honom utan bara en massa andra människor. Jag gick fram och frågade , lite försynt och med mitt dåliga självförtroende: "Var är Duke Robillard?" Mannen tittade på mig och svarade:
"Det är jag".
Ridå! Rullgardin! Bortgjord. Kände inte ens igen min artist.
Men han hade skaffat mustasch sedan pressbilden togs. Och såg väldigt annorlunda ut.
Ibland är skillnaden stor mellan fotot och verkligheten.

Florida eller Malmö?

För någr år sedan var jag och min familj på rundresa i USA, bl a i Florida.
En kväll bestämde vi oss för att bara köra runt i några enormt rika villakvarter. Låter konstigt att skriva "villakvarter eftersom den större delen av all bebyggelse i USA är låghus och egnahemshus, så fort man kommer utanför centrum av städerna.
Nåväl, vi åkte omkring i ett område där det bara bodde rika människor. Och vi trodde knappt vad våra ögon såg. Den ena villan av största lyx efter den andra. Villa är ett snällt ord. Palats, slott, herrgård etc passar bättre. Och trädgårdar så påkostade, vackra, överskötta. En värld av lyx. Det riktigt luktade pengar.
För några dagar sedan skulle jag köra Manfred till hans nya flickvän. Hon bor i ett hus nere vid Ribersborg. Närmare bestämt i Fridhemstaden fast nära havet. Inte långt från Potatisåkern. Sagt och gjort. Efter att jag lämnat honom körde jag tillbaka in mot Malmö centrum, men irrade omkring lite i detta område. Jag kan inte alls Fridhemstaden och Friluftstaden och är mycket sällan här. Körde fel, kom in på enkelriktade gator m m och gav mig själv en liten sightseeing. När jag nu körde omkring här så möttes jag av en syn som starkt påminner om det jag såg i Florida. Palats, enorma lyxvillor, planteringsanläggningar. Alldeles otroligt att det finns ett område i Malmö med så rika människor. Och om man inte kommer in i detta område vet man inte att det finns. Man måste djupt in för att verkligen få se vad detta är.
Tänk att det finns ett sådant område. I folkmun i Malmö talas ofta om Bellevue eller Bunkeflostrand som områden för människor med pengar, flärd och lyx. Må så vara, men ett besök i Fridhemstaden visar upp nåt helt annat! Florida eller Malmö?

En bil betyder så mycket...

Det finns en låt med texten "Ett brev betyder så mycket, mycket mer än du tror..."
Det fick mig att tänka på nåt helt annat just i detta ögonblick.
Min far var under senare delen av sitt yrkesverksamma liv VD för en speditionsfirma.
När jag växte upp så hade han alltid riktiga skräpbilar. Rishögar. Den ena avlöste den andra. Plötsligt en dag sa han att styrelsen i företaget tyckte att VD måste köra
en bättre bil. Så firma köpte honom en bil. En ganska fin bil. Plötsligt var det andra tider.
Jag har alltid kört skrotbilar själv. I alla år. Det har inte Tina, som alltid hållit hög nivå. Men inte jag. När jag för några år sedan hade besök av mina ägare i Malmö tyckte de att det var förfärligt att se vilken bil jag åkte omkring i.
För ett drygt år sedan var det på tal att jag skulle få högre lön. Jag har bara fått löneökning en gång av min styrelse. Men styrelsen sa nej. Nu har jag ingen direkt dålig lön, men inte så bra i förhållande till hur mycket jag jobbar. Men styrelsen beslöt istället att jag skulle få en ny bil. Som är min fast firman står för den.
Så det blev istället för löneökning.
Så nu kör jag också fin bil.
Precis som min far.
Det sägs att jag är precis som min far, att allt går igen och att jag t o m mentalt bär honom i mig. Det kan ligga något i det.
Men i vart fall : "En bil betyder så mycket..." för vissa.

Tyskelanum

Tyskelanum, vad är det? Hur kan något heta så?
Och än märkligare blir det när jag säger att detta är ett hus i Malmö.
Detta är det sista höghuset om man beger sig österut i Malmö, Malmö Öst.
Dvs kör Sallerupsvägen ut mot Ikea, och längre bort ligger Virentofta, Riseberga, Kvarnby m m.
Först kommer det som var Värnhems sjukhus, numera studentbostäder. På vänster hand Ellstorp. På höger sida igen kommer sedan Katrinelund och på motsvarande vänster har vi parken med det märkliga namnet Atleparken. Inte många i Malmö som känner till den, om man inte redan vet eller har vistats där.
Efter Katrinelund kommer sedan det ståtliga trettonvåningshuset som reser sig mot
himlen. Högst i denna del av Malmö och sista utposten. Sen är det faktiskt bara villor och låghusbebyggelse.
Och just detta hus heter Tyskelanum!!

Byggt i sent 40-tal. När jag gick på Rörsjöskolan på 60-talet kom halva skolan från just detta hus. Nej inte riktigt, men väldigt många. Huset var barnrikt. Och jag tror jag hade åtminstone 30 st jag kände som bodde där. Huset är ju stort. Tänk
att bo 30 st i samma hus och gå på samma skola. Vilken känsla.
Och det var märkligt. Tyskelanum är ett märkligt hus. Med rik historia. Och många av de som bodde där har föräldrarna kvar - boende i huset.
Det är ett trivsamt hus med fina omgivningar.
Tyskelanum - Malmös sista höghus mot öster.
Tyskelanum - dominerade Rörsjöskolan åren 1966 - 1969.

Kastanjeträdet

I min uppväxt, mellan 6 och 18 år, bodde jag på Rundelsgatan i Malmö. Rundelsgatan
tillhörde det riktigt gamla Malmö och kvarteren runtomkring var definitivt slumbetonade. I utbyggnaden av välfärden på 60-talet fanns det en filosofi att "allt gammalt ska bort, in med det nya". Ett slags tänkande att nu ska vi alla få det bättre och nu har vi möjligheterna till det. Vilket faktiskt var sant eftersom 60-talet var ett av de mext explosiva decennium någonsin på alla plan. Och där framtidsoptimismen härskade. Vad man förbisåg eller inte insåg var att även i det gamla finns ofta mycket bestående värden. Och allt det nya var verkligen inte guld som glimmar. I min stadsdel rev man varje hus och jag menar verkligen varenda!! En hel stadsdel utplånades och merparten av de som bodde flyttade till det alldeles nybyggda Rosengård(?). Och gatunätet utplånades, flera gator finns inte ens kvar i stadsplaneringen. Ett hus blev dock kvar. Mitt hus. Vårt hus. Det s k Sirius-orden-huset. Och medans man byggde runtomkring bodde vi kvar.
Mittemot vårt hus stod ett kastanjeträd. Ett jättegammalt, stort och lummigt träd.
Ett verkligen vackert träd. Mitt i stadsbebyggelse. Här lekte jag, här klättrade vi.
Så småningom sattes en bänk upp runt trädet. Altså en cirkelformad bänk som följde
trädets stam. Det blev ett tillhåll på kvällarna för alkoholister och utslagna som tryggt kunde sitta och dricka under kastanjen, även om det regnade och haglade.
Detta träd fick också vara kvar. Mitt hus och kastanjeträdet.
Idag åkte jag förbi för att se hur det såg ut. Jodå, huset står kvar som tidigare.
Och kastanjeträdet också. Fast de har planterat ett nytt. Det gamla blev för gammalt och nu står det ett yngre träd. Som växer och frodas. En dag ska det bli lika vacker och ståtligt som sin föregångare. Hoppas jag får uppleva det.

Hultsfredsfestivalen 1994

Idag läste jag i tidningen om Hultsfred och dansbandet Torgny Melins.
Jag känner faktiskt inte till dem närmare. Men de fick enormt bra omdöme i SDS.
Måste kolla in det bandet. Dessutom mitt förnamn i namnet, det är ju ovanligt.

Det får mig att minnas Hultsfred 1994 ( tror jag det är, är lite osäker, det kan ha varit 1996 också) då Sven Ingvars spelade där. Det var en av de mest corny, bisarra och scizofrena konsertupplevelser jag haft, samtidigt också en av de allra bästa.
Jag har växt upp med Sven Ingvars. Kunde alla låtar och alla texter. Inte för att jag gillat dem, utan för att det ingick i ens allmänbildning. Ingen kunde undgå
Sven Ingvars. Sen representerar dem ju första generationens dansband och svensktoppsband. Fast lite bättre, lite mer kvalité, lite mer känsla och en liten portion rock.
Plötsligt blir de headliners på Hultsfred. Sensation. Nästa obegripligt. Men det är ingenting jämfört med vad konserten skulle bli.
Sen lördag kväll, en varm sommarnatt kommer bandet in. Den största spelning de någonsin gjort. Drömmarna har mötts: Hultsfred har i åratal velat boka bandet, och Sve Ingvars högsta önskan var just att få stå på Hultsfreds stora scen.
Sagt och gjort , spelar de alla sina hits i tämligen ösiga versioner. 20 000 människor sjunger med. Alla kan texterna. Det har aldrig hänt förr. Inte ens det mest kända internationella band kan uppnå en så total kunskap från publiken om sina låtar.
Konserten utvecklar sig till en total klimax för människor mllan 20 och 40 som på ett eller annat sätt har något förhållande till Sven Ingvars.
Oavsett vad jag tycker om bandet är det en av mina största konsertupplevelser.
Sven Ingvars själv säger att det är deras största och roligaste framträdande någonsin. Bandet fyller 50 år i år, så det uttalandet säger ju något.

Vad har hänt med min blog??

Igår avslutade jag min blog med en historia. Eller rättare sagt skulle göra.
Och den fanns där när jag "släckte" ner. Idag är avslutningen borta. Det förstår jag inte, måste jag ta reda på.

Så nu skriver jag avslutningen om Record Store:

När jag ibland kom dit med skivor så hade han inte pengar att betala. Han var ju kontantkund. Så då sa han "kan du inte köra till några andra först, så hinner jag sälja lite skivor och få in kontanter. Så kan jag köpa skivorna jag beställt".
Och så fick det bli. En runda bort på NK, Åhléns, Mitt och Ditt (som låg mitt på Södra Förstadsgatan, gå gatan, eg modeaffär) owv.

Och det påminner mig om när jag jobbade på KF-lagret. Där arbetadee jag med att serva restauranger med varor. Jobbade på lagret och plockade ihop beställningar.
Sen körde en lastbil ut varorna. Många kunder var pizzerior. Och många var kontakkunder precis som Record Store ovan. Och många möttes chaufförerna av beskedet: "Kan du inte köra en runda till andra och lasta av, så hinner jag sälja några pizzor och kan sedan betala".

Verklighet hos småaffärer och restauranger.

Den cyklande skivförsäljaren

Idag påmindes jag om en episod i mitt liv. På mitt jobb har vi något som kallas
Fredagskvarten. En stund som fungerar som en paus i arbetet, men också en möjlight att njuta av musik. Och andras smak. Fredagsvarten vandrar runt på alla som jobbar i Playground. Den som spelar får spela något helt fritt. Favoriter, koncept, tokigheter, vad som helst. Och så blir det en bra avrundning av veckan. En slags sista samling före helgen. Idag spelad jag själv och denna gång faktiskt några skivor jag själv gett ut. Det blev så, för flera hade önskat att få höra Karl Kanga. Och på skivorna stod det: Distribution Plattlangarna. Och detta får bli dagens anekdot:

Under de första åren jag jobbade på Amalthea fick man göra allting själv. Packa, sälja, göra avtal, sitta i studio, vara med artisterna på promo och turné, ja allting. Det var en bra skola.
Och bl a så sålde vi våra skivor själv till skivaffärer. I början enbart i Malmö. Men på den tiden fanns det massor av skivaffärer. Jag tror vi hade ca 20 skivaffärer enbart i Malmö, kanske t o m fler. Bl a fanns det 6 st Åhléns varuhus!!! Och samtliga hade skivavdelningar som beställde skivor.
Då satt jag och ringde butiker på förmiddagen. Tog orders. Sen hade jag lagret bredvid skrivbordet , i samma rum. Samtliga skivor. Och efter lunch packade jag orderna i en stor låda. Satte lådan på pakethållaren på cykeln och gav mig av. Helt enkelr cyklade ut skivorna till butik. Vilka tider!! Tänka sig. Och det är ändå inte hedenhös eller medeltiden, utan på 80-talet.
Lite problem var det när det kom beställningar från Limhamnsbutikerna (fanns 2 där)
eller Oxie. Då fick man köra bil. Men annars var det cykelleverans.
Och fakturan gjorde jag själv. Både faktura och följesedel. Allt lades i lådan.
Butiken skrev på och fick fakturan i hand. Ibland fick vissa betala kontant, annars blev det inga skivor.
Ska avsluta med en liten historia om just detta fenomen:

Det fanns en skivaffär som hette Record Store. Låg vid Södertull. Gammal affär, trevlig snubbe som hade den, men han skötte den dåligt. Och han hade ständigt problem med ekonomin. Men han höll ut i många år.
Men när jag kom till honom för att lämna hans order,%2

Freesby

Nu kommer jag att börja skriva små anekdoter. Kan vara historier, händelser, fantasier, beskrivningar, tankar, vad som helst.
Och jag har bestämt att bara skriva "av mig". Skriva det som kommer.
I fredags var det den årliga och vårliga utflykten med jobbet.
Vi kastade bl a freesby. Inte jag, för jag är så dålig på det. Fast jag gillar att se på andra när de kastar. Är fascinerande på nåt sätt.
Till den lilla anekdpoten.

På Ios för mång år sedan umgicks jag med min bäste utländse vän på den tiden; Francis Chalanset. Psykolog. Och Hans bror Jean-Louis, jurist. Båda extremt intellektuella. Typiska fransmän. Bara snackade hela tiden. Långa utläggningar. Ofta lite hektiskt.
Men på badstranden förvandlades de till barn. Bort försvann det intellektuella. Plötsligt var det bara sololja, krämer, drycker m m som gällde. Och freesby!!
De var helt galna i att kasta freesby. Här kom det intellektuella tillbaka. De "värderade" och graderade olika freesbys. De vägde dem, testade plastmaterailet, allt blev till en hel vetenskap. Och sen kastade de också. De kastade mycket bra. Och så hånade de mig för att jag kastade så dåligt. Men på ett snällt och juste sätt. Faktum var att de älskade se mig kasta. De tyckte det var så roligt. De fick sig ett gott skratt. Så de ville alltid ha mig med. Omvänd glädje på nåt sätt. Och även om jag var hånad så var det med värme och vänskap. Så det kändes bara roligt.
Två intellektuella fransmän som älskade att fördjupa sig i freesbyns värld.
Det var dagens anekdot.

Stavfel

Så slarvigt skrivet. Fullt av stavfel överallt. Stressen.
Ska bli bätte när jag ska fila på mina historier. Har bestämt att lägga en historai varje dag. Om vad som helst. Litet som stort, gammalt som nytt, om mig eller om andra, glatt eller sorgligt. Vi får se,

Jobbig dag, skön kväll

Tung dag idag. Håller på med månadsresultat och det är inte upplyftande.
Svårt att veta vad som ska hända. Eller vad jag ska göra. Jag är ju ytterst ansvarig, men knappast skyldig. Men jag får ändå stå till svars.
Och det blir jag som kanske får vidta åtgärder, med eller mot min vilja.
Kanske bra, men obehagligt. Och så sitter jag lite fast. Det är så komplext med
mig som både ägare, VD, Playgrounds grundpelare m m. Jag känner så stort ansvar, för alla och allt. Men....
Nu har jag sett på fotbollsVM och jobbat i trädgården, Tar en halvtimme varje dag, när jag kan vill säga. Känns bra. Rensade ogräs.
Och så hann jag prata med hela familjen om mycket. Vi har mycket att ta i just nu.
Ikväll jobbar jag, mycket mycket. Men så sakta på väg mot semester.

Blandad söndag

Jag vill skriva lite om idag. Blir väl lite som en dagbok.
En annan dag blir det nåt annat.
Steg upp sent idag. Tog det lugnt. Kände jag behövde det. Men såp var jag ju tvungen
att jobba också. Ville egentligen inte, men masade mig till kontoret mellan ca kl 11.30 och 15.30. Sen ville jag hem till Emanuel, min forbollsVM-kompis. Matcj pågick, Servien-Holland. Ville se den med honom.
Sen handlade jag mat, och gjorde diverse småsaker hemnma. Tills det var dags för meditation. Avslutning där. Så bra och så skönt. Trevlig stämning och Nina som leder är så bra. Behövde verkligen detta. Behöver all positiv energi jag kan få för tillfället. Från alla håll. Mycket tung period nu, de närmaste 10 dagarna. Manfred-besked, jobbet, Tyskland - rapportmöte, tungt rent allmänt på många plan.
Men det finns lite kul som händer också och det tänker jag ta vara på det mycket väl.
Positiv energi! Det behövs och jag kan knappast få för mycket av det. Måste kämpa mot det negativa.

Har precis skrivit en lång sak och så lyckades jag inte spara.
Nu provar jag igen.

Jag har en blogg

Nu har jag fått en blogg, alldelese för mig själv.
Detta är enbart ett test. Nästa gång skriver jag kanske något
väsentligt.

Anekdoter

Här kan man skriva hur många historier som helst. Och snart kommer det att bli så.